| Författare |
Meddelande |
lubbeluring
Medlem
|
#91 Skrivet: 30 Maj 2018 22:21
Jag håller med.
Lite avvikelser gör tråden mer levande.
Förutom prat om snookerdomare då förstås.
|
G_arvid
Medlem
|
#92 Skrivet: 31 Maj 2018 08:07
Vad gäller diskussionen om det laddade m-ordet så tror jag att det finns en inneboende rädsla hos många att bli förknippade med den gråa anonyma massan. Att kalla någon för normalbegåvad kan också uppfattas som nedsättande. Extremiströrelser brukar utnyttja detta faktum i sin rekrytering: "Folket är både blinda och döva, men du är en som förstår och nu kan du göra en insats..."
Jag läste för övrigt att Jokkmokks-Jokke berättade att han såg att hans Gulli-Gullan hade blivit utnämnd till århundradets sämsta låt. Först blev han ledsen,men sen började han tänka på att det var ju tydligen ingen vanlig dussin-låt han hade tillverkat, och då kändes det bättre.
Personligen tror jag ingen helt kan svära sig fri från de här tankarna och känslorna. Själva diskussionen om huruvida schack är utvecklande förutsätter ju att man vill utvecklas och komma vidare. Varför håller vi på med schack när vi ändå vet att vi varken blir världsmästare eller stormästare? Man pratar om kärlek till schacket – men i detta tror jag till stor del ligger tjusningen att få testa sina egna idéer, strategier och kombinationer gentemot en motståndare.
Författaren och schackvännen Åke Wassing skrev att ingen schackspelare är så usel att han/hon inte kan känna glädje över ett hederligt framkämpat vinstparti
|
Carzo
Medlem
|
#93 Skrivet: 31 Maj 2018 10:04 - Redigerad av: Carzo
Schack i skolorna måste vara bra. Även i Sverige.
Jag läser i lokalblaskan om den s.k. "schackfyran" - tävlingen mellan skolklasser i den ädla sporten schack - och slås av det intresse och iver som dessa barn mobiliserar. Reportaget rör sig om en fjärdeklass som gått till riksfinal i Västerås. Klassen tränar tre gånger i veckan, i skolan, och ibland på fritiden. "Det är kul att få tänka" säger en entusiastisk elev - vilket kan tyda på att detta inte är längre är så vanligt i svenska skolan... Eller ett krav.
En tävling i logiskt tänkande, konsekvensanalyser - självklart är det en positiv utveckling för dessa 10-åringar!
För inte så länge sedan lade Riksidrottsförbundet fram ett förslag angående barn- och ungdomsidrott. Man skulle ta bort tävlingsmomentet ty "det var skadligt för barnen". Ingen skulle utropas till segrare i någon ungdomstävling, alla skulle betraktas som vinnare - målen som görs i fotbollsmatcher skulle inte räknas - ty alla matcher skulle vara oavgjorda. Det är på något sätt så nutida SVENSKT - ingen ska vara bättre än någon annan!
Idiotin i detta genomskådas lyckligtvis av barnen själva, som i ofarlig kamp över brädet - eller i vilken idrottstävling som helst - mäter sin förmåga mot andras. Ingen av dessa barn som deltar i schackfyran kommer att drabbas av livslånga trauman efter att ha förlorat mot en bättre spelare - det är jag säker på.
Dessa påhitt av sysslolösa psykologer och pedagoger måste avvisas kraftfullt, och på ett tidigt stadium, ty det är destruktivt för all utveckling om kampmomentet tas bort - och meningslösheten kan i stället bli den faktor som orsakar dessa "livslånga trauman".
Nu badstranden. Tämligen hett nu, på Västkusten också.
|
G_arvid
Medlem
|
#94 Skrivet: 31 Maj 2018 12:17
Citerar: Carzo, #93: Det är på något sätt så nutida SVENSKT
Har vi ett nytt invektiv här?
Problemet är nog inte barns tävlingslust i sig, utan klubbarnas utgallring av barn i tidig ålder. Ett problem med folkhälsan rapporteras vara ökad övervikt hos barn och stillasittande framför dator och tevespel. I schackklubbarna är det oss främmande att säga till en elvaåring: -Du får söka dig en annan klubb – du platsar inte hos oss. Men så är det ofta i fotbollsklubbarna och om det inte skulle sägas rent ut så förstår elvaåringen det själv när han/hon i bästa fall får sitta på bänken under matcherna och kanske får spela några minuter. Många föräldrar har berättat om hur deras barn därefter slutat med allt vad fotboll och kroppsrörelse heter. Just schackfyran har ju speciella regler som bygger på att så många som möjligt är med och spelar. Skolorna har inte rätt att gallra bort spelare. Det blir alltså ingen utslagning. Däremot kan jag se ett annat problem i att elever pressas att delta. För mig är det helt okej att inte vara intresserad av schack och allt deltagande ska vara frivilligt. Men för de som är med frivilligt kan det säkert vara en stor upplevelse och utvecklande på många olika sätt.
|
IvarBlå2
Medlem
|
#95 Skrivet: 31 Maj 2018 12:54
Om det inte är utvecklande så är det iaf invecklande
|
Nisse_i_Högdalen
Medlem
|
#96 Skrivet: 31 Maj 2018 13:32
Citerar: Carzo, #93: För inte så länge sedan lade Riksidrottsförbundet fram ett förslag angående barn- och ungdomsidrott. Man skulle ta bort tävlingsmomentet ty "det var skadligt för barnen".
Var finns det förslaget? Jag har bläddrat igenom RF:s Strategi 2025 och det enda jag kan se är att tävlingsmomentet skall tonas ner och i stället skall andra goda effekter av idrott poängteras. Det stämmer också med undersökningar som visar att för 26% är tävlingsmomentet helt ointressant och för endast 11% är det mycket viktigt.
Så om det är SVENSKT att kolla på vad folk verkligen tycker, så tycker jag det är bra att vara SVENSK.
Och schackfyran är ju just en sådan tävling där tävlingsmomentet är nertonat, alla skall få vara med oberoende av spelstyrka och man tjänar på mobilisering av kamraterna snarare än att ha ett fåtal spetsspelare. Sympatiskt och tydligen rätt i förhållande till vad barn tycker.
|
Carzo
Medlem
|
#97 Skrivet: 31 Maj 2018 13:50 - Redigerad av: Carzo
Citerar: G_arvid, #94: Men så är det ofta i fotbollsklubbarna och om det inte skulle sägas rent ut så förstår elvaåringen det själv när han/hon i bästa fall får sitta på bänken under matcherna och kanske får spela några minuter. Många föräldrar har berättat om hur deras barn därefter slutat med allt vad fotboll och kroppsrörelse heter.
Ja - jag har själv upplevt detta hos nära släktingar. Just detta är ett ledarproblem - som jag ser det. I denna åldersgrupp av yngre barn borde det inte läggas så stor vikt vid att "endast de bästa platsar". Om det är status för en lagledare att få upp ett lag av unga spelare så högt som möjligt i serietabellen - ja då har han missuppfattat sin roll som ungdomscoach - och inspiratör för att öka på ett ev. fotbollsintresse. Och bör befrias från sin uppgift. Fotbollen i dessa åldersgrupper bör vara lek - inte blodigt allvar endast för att höja lagledarens status. Sådant bör vara förbehållet de högre serierna - där även ekonomiska aspekter spelar in.
Självklart skall heller ingen förälder tvinga på någon ett sportintresse. Det må vara schack eller konståkning. Men om ett dylikt finnes finns det skäl att uppmuntra och stödja. Om förmågan/viljan därtill finnes. Det är ett annat problem!
|
Carzo
Medlem
|
#98 Skrivet: 31 Maj 2018 15:38
Citerar: Nisse_i_Högdalen, #96: det enda jag kan se är att tävlingsmomentet skall tonas ner och i stället skall andra goda effekter av idrott poängteras.
Det är möjligt att just denna formulering gav upphov till en del diskussioner i media - det lilla jag följde med visade på absurda konsekvenser om saken drivits på sin spets. Det ryktades (ni vet hur media fungerar) att tävlingsmomentet i skolidrotten skulle bort - man skulle förbjudas mäta längdhopp, mäta kast med liten boll - löpgrenar skulle inte ha något målsnöre utan alla som fullföljde ett lopp skulle förklaras vara segrare. Och prispallar skulle bort - nån gradering fick inte ske!
Detta väckte en del känslor - och folk reagerade på något som kanske i botten var ett missförstånd.
Carolina Klüft, känd idrottsauktoritet, uttalade sig också i frågan - jag vill minnas hon sa till någon tidning: "Det var det mest korkade jag nånsin hört. Var hade JAG varit om inte moroten funnits redan från början, i skolan t.ex., - att stå överst på prispallen och kämpa för att komma dit?"
Det var alltså detta som debatterades i pressen. Dessvärre har jag bara minnesbilder av denna - saken självdog också, som debattämne.
Tala om för Zlatan att han inte är ett dugg bättre fotbollsspelare än vem som helst - alla är lika bra som honom - och ni ska få se på gnistor...
Men visst, kanske är elitidrottare lite speciella. Och alls inte representativa för alla våra hobby- och motionsidrottare. Och det är naturligtvis inte den målgrupp som avsågs i frasen - "tona ner tävlingsmomentet".
|
Nisse_i_Högdalen
Medlem
|
#99 Skrivet: 31 Maj 2018 17:39
Nu är vi rejält inne på ett sidospår, så jag skall vara mycket kortfattad: De som gillar tävlingsmomentet är troligen också sådana som vill och vissa gör karriär. Men 26 % säger att tävlingsmomentet är ointressant.
Jag tror att schack är befrämjande för många saker och det är viktigt att träna hjärnan, både minnesfunktioner och deducerande funktioner och det får man göra med bl.a. schack. Men det är kanske inte nödvändigt att i alla lägen understryka tävlingsmomentet för att uppnå vad man vill. Mycket i schack har ju rent skönhetsvärde. Det skiljer schack från många andra verksamheter.
|
LNO1
Medlem
|
#100 Skrivet: 31 Maj 2018 18:21
Citerar: Carzo, #97: Ja - jag har själv upplevt detta hos nära släktingar. Just detta är ett ledarproblem - som jag ser det. I denna åldersgrupp av yngre barn borde det inte läggas så stor vikt vid att "endast de bästa platsar". Om det är status för en lagledare att få upp ett lag av unga spelare så högt som möjligt i serietabellen - ja då har han missuppfattat sin roll som ungdomscoach - och inspiratör för att öka på ett ev. fotbollsintresse. Och bör befrias från sin uppgift.
Håller med. Såvitt jag förstår har både fotbollen och hockeyn lidit av detta en del, åtminstone enligt media. Gärna ett tävlingsmoment, men om tävlingsmomentet gör att du inte platsar, ställs utanför laget och kanske t.o.m utanför träningar så är det ju förstås en katastrof.
|
LNO1
Medlem
|
#101 Skrivet: 31 Maj 2018 18:59 - Redigerad av: LNO1
Citerar: G_arvid, #92: Vad gäller diskussionen om det laddade m-ordet så tror jag att det finns en inneboende rädsla hos många att bli förknippade med den gråa anonyma massan. Att kalla någon för normalbegåvad kan också uppfattas som nedsättande.
Jag framkastade tesen tidigare i tråden att det hela kanske berodde på att vi vill hela tiden jämföra med det/den bästa för att värdebestämma något eller någon. Jämförelsen mellan t.ex mig och Carlsen kan tyckas något skev, men slutsatsen av en sådan jämförelse måste bli att jag är helkass. Det kan jag leva med. Jag t.o.m går så långt att jag applåderar den skillnaden, för allt annat skulle betyda att det inte skulle vara någon konst att bli världsmästare i schack. Men som du så riktigt påpekade, att ha en realistisk bild av var man står ska inte göras liktydigt med att man använder detta som en hämsko för vidare utveckling.
Men för diskussionens skull: Antag att du har ambitionen att höja dig över m-ordet (aldrig hade jag i min vildaste fantasi att det jag skrev i det inlägget skulle leda till detta ) så är det väldigt bra att veta var du står innan du börjar lägga upp planerna för att förbättra ditt spel.
|
G_arvid
Medlem
|
#102 Skrivet: 31 Maj 2018 21:55
Citerar: LNO1, #101: Men för diskussionens skull: Antag att du har ambitionen att höja dig över m-ordet (aldrig hade jag i min vildaste fantasi att det jag skrev i det inlägget skulle leda till detta ) så är det väldigt bra att veta var du står innan du börjar lägga upp planerna för att förbättra ditt spel.
Man ska ju vara väldigt försiktig i att uttala sig om andra än sig själv, så jag nöjer mig med att konstatera att funderingar över turneringssegrar och ratingtal har hämmat mig i stället för att hjälpa mig i mitt spel och begränsade utveckling. Det är möjligt att det fungerar för andra. Men placering på ratinglistan är svårt att ha som mål, men det kommer automatiskt om man kan identifiera och åtgärda brister i sitt spel. Vi kan ta ett exempel. Det är som sagt inte klart vad som menas med m-ordet, men låt oss säga att den som ligger i mitten på en nationell ratinglista över klubbspelare ett ratingtal runt 16-1800. Om man skulle ligga där men bestämmer sig för att lämna den regionen och efter år av hårt tävlande, studier både dag och natt och försakelser av annat i tillvaron skaffa sig ett ratingtal på 2000 som man måste vårda ömt och fortsätta med sitt slit för att försvara - då skulle jag ställa mig frågan om det verkligen var värt det. Att utvecklas i schack kan innebära att fördjupa sina kunskaper i schackspelets teori, strategi och taktik. Men det som ger segrar och därmed ratingpoäng är, vilket vi varit inne på, ofta seghet, hårdhet, förmågan att inte göra grova misstag och vara vaken och utnyttja motståndarens misstag, Jag skulle tro att de saker som har nämnts som utvecklande för schackspelaren är just sådana saker som inte har med schackspelet som sådant att göra. Beslutsfattande, logiskt tänkande, fokus, uthållighet etc.
|
LNO1
Medlem
|
#103 Skrivet: 31 Maj 2018 23:19
Citerar: G_arvid, #102: Jag skulle tro att de saker som har nämnts som utvecklande för schackspelaren är just sådana saker som inte har med schackspelet som sådant att göra. Beslutsfattande, logiskt tänkande, fokus, uthållighet etc.
Det är nog sant, men jag faller ofta tillbaka på Svidlers recept: spela mycket och ha kul. Det passar min lata natur. Analyser av schack avnjuter jag gärna i sällskap. Det är väl därför det aldrig blir någon korrspelare av mig. Så där ser man, inte går min utvecklingskurva så snabbt, men jag har riktigt kul under tiden, och egentligen spelar det ingen roll om jag redan nått min topp så länge jag tycker spelet är intressant och stimulerande.
|
G_arvid
Medlem
|
#104 Skrivet: 1 Jun 2018 14:15
Citerar: LNO1, #103: Det är nog sant, men jag faller ofta tillbaka på Svidlers recept: spela mycket och ha kul. Det passar min lata natur.
En inställning som även jag kan sympatisera med. men, som du själv sägerCiterar: LNO1, #103: egentligen spelar det ingen roll om jag redan nått min topp så länge jag tycker spelet är intressant och stimulerande
Med den träningsmetoden behöver du ju inte fundera på huruvida du är en m---a eller inte.
|
sture_lindberg
Medlem
|
#105 Skrivet: 1 Jun 2018 18:11 - Redigerad av: sture_lindberg
Jag lärde mej spela schack som åttaåring.
Jag spelar schack för att jag framför allt tycker det är skoj att spela (Inte lika mycket för att analysera )
-Sen brukar jag också alltid sätta upp mina egna målsättningar till varje turneringar jag spelar i.
Senast i Stockholm Challenger Open ,för att ta ett exempel så var det 21 deltagare.Jag var rankad i denna turnering på 18 plats-Och min målsättning var att ta en slutplacering på sämst 17e
Jag kom så småningom 7a , så i denna turnering gjorde jag bra,tyckte JAG.
Och det viktigaste är vad jag SJÄLV tycker om mina resultat.
Så jag kan nog säga att schacket har varit utvecklande för mej genom åren.
Och ingen spelare ska behöva höra att han eller hon är dålig eller så.Eller få M-ordet kastat efter sig.
Alla kan sätta upp sina EGNA mål i varje turnering.Och klarar man sedan detta mål så ska man vara nöjd med sej själv-Och det är ju det viktiga i sammanhanget.
|
Carzo
Medlem
|
#106 Skrivet: 1 Jun 2018 18:50 - Redigerad av: Carzo
Citerar: sture_lindberg, #105: Så jag kan nog säga att schacket har varit utvecklande för mej genom åren.
Och ingen spelare ska behöva höra att han eller hon är dålig eller så.
Alla kan sätta upp sina EGNA mål i varje turnering.Och klarar man sedan detta mål så ska man vara nöjd med sej själv-Och det är ju det viktiga i sammanhanget.
En fullt rimlig och sympatisk inställning, det är många av oss som ser så på spelet. Om man, likt Fridolf Rhudin, "inte har för stora pretentioner..."
En liten anekdot i sammanhanget:
Schackspelaren till sin granne i huset mittemot, i ett anfall av hybris:
- Jag är den bäste spelaren i världen!
Den något mer ödmjuke grannen:
- Det är ju bra. Men jag är den bäste spelaren här på gatan!!
Sen kan man ju - om man vill - diskutera vad själva ordet utveckling innebär. En del säger att man når sin toppnivå en viss tidpunkt i livet - och sedan går det bara utför, med årens rätt.
Jag letar ännu efter min toppnivå - kanske förrann den i ungdomsåren, i HSS rökiga schacklokaler i Hälsingborg - som staden stavades på den tiden.
Men vad spelar det för roll, när solen ändå släcks ut om ca fem miljarder år?
Fredagscynism.
|
tana
Medlem
|
#107 Skrivet: 1 Jun 2018 23:14
Citerar: sture_lindberg, #105:
Jag lärde mej spela schack som åttaåring.
Vi är ju ungefär jämngamla. Min far lärde mig dragen när jag var sex år gammal. Men sen dess har min utveckling motsvarat ungefär mitt intresse. Jag ligger här under din förhatliga medelmåtta och du ligger på topp tio? tjugu?. Men jag har alltid tyckt att schack är den absolut bästa och intressantast av sällskapsspel. Och alla andra som tar det allvarligare, fördjupar sig i sin utveckling och påverkan för sin intelligens får bli saliga med sin tro. Faktum är att all verksamhet som aktiverar din hjärna, främjar din tankeskärpa och motverkar alzheimer.
|
sture_lindberg
Medlem
|
#108 Skrivet: 1 Jun 2018 23:17 - Redigerad av: sture_lindberg
Citerar: tana, #107: Faktum är att all verksamhet som aktiverar din hjärna, främjar din tankeskärpa och motverkar alzheimer.
Så sant som det är skrivet
Citerar: tana, #107: Jag ligger här under din förhatliga medelmåtta
ja jag gillar inte det uttrycket.
|
tana
Medlem
|
#109 Skrivet: 1 Jun 2018 23:27
Citerar: sture_lindberg, #108: ja jag gillar inte det uttrycket.
Vilket ger dig mer stimulans schack eller bridge?
|
sture_lindberg
Medlem
|
#110 Skrivet: 1 Jun 2018 23:33 - Redigerad av: sture_lindberg
Schack är roligt för det har jag spelat sedan barnsben.Och jag tycker det är speciellt roligt att spela lagmatcher. Jag lever verkligen för schacket.
Bridge började jag spela först vid när jag var 30 år.Men det är faktiskt fantastiskt roligt,,
Jag tycker bridge kan vara otroligt stimulerande det också.
Så jag säger remi mellan schack kontra bridge
|
tana
Medlem
|
#111 Skrivet: 1 Jun 2018 23:40
Som jag sa. Sällskapspel. Visserligen mycket krävande båda två.
|
gubbengrå
Medlem
|
#112 Skrivet: 2 Jun 2018 08:32 - Redigerad av: gubbengrå
Citerar: Carzo, #106: det är många av oss som ser så på spelet. Om man, likt Fridolf Rhudin, "inte har för stora pretentioner..."
Hittade (tyvärr endast) detta lilla klipp från den tiden då det begav sig.
https://www.youtube.com/watch?v=7zEAe6_c9Os
|
sture_lindberg
Medlem
|
#113 Skrivet: 2 Jun 2018 12:51
Citerar: Carzo, #106: Om man, likt Fridolf Rhudin, "inte har för stora pretentioner..."
Nej ingen risk för mej--Jag sätter upp realistiska mål för varje turnering jag spelar.
Och i 80 procent av fallen når jag mina målsättningar.
|
Vert
Medlem
|
#114 Skrivet: 2 Jun 2018 21:15
Citerar: sture_lindberg, #105: Senast i Stockholm Challenger Open
Du kanske menar Sthlm Elo Challenge?
Citerar: sture_lindberg, #113: Jag sätter upp realistiska mål för varje turnering jag spelar.
Och i 80 procent av fallen når jag mina målsättningar.
Det finns ju forskning (inom andra områden än schack, i och för sig) som säger att målsättningar - för att vara vettiga och motiverande - ska vara så pass högt satta att de är svåra att uppnå, kanske så svåra att de uppnås i 50 procent av fallen. Du kanske sätter för låga målsättningar?
|
G_arvid
Medlem
|
#115 Skrivet: 2 Jun 2018 21:42
Själv brukar min enda målsättning vara att undvika idiotiska misstag...nog så svårt. Å andra sidan vinner jag ett och annat parti genom att utnyttja andras misstag också
|
sture_lindberg
Medlem
|
#116 Skrivet: 2 Jun 2018 21:57 - Redigerad av: sture_lindberg
Citerar: Vert, #114: Du kanske menar Sthlm Elo Challenge?
Jo
Citerar: Vert, #114: Det finns ju forskning (inom andra områden än schack, i och för sig) som säger att målsättningar - för att vara vettiga och motiverande - ska vara så pass högt satta att de är svåra att uppnå, kanske så svåra att de uppnås i 50 procent av fallen. Du kanske sätter för låga målsättningar
Alla kan ha olika målsättningar.Att sätta upp för HÖGA målsättningar som man i princip aldrig når tror jag inte är så värst bra.
Att jag klarar hela 80 procent av mina egna målsättningar är jag mer än nöjd med.
Jag anser det inte vettigt alls att ha för HÖGA målsättningar Och det gäller både i schack och i allt annat.Då blir man bara besviken när man inte klarar sina målsättningar..Och det kan aldrig vara bra.
80 procent är jag mer än nöjd med. Om andra vill ha som mål att bara klara 50 eller färre procent det får dom ju sikta på då om de vill.Men inte JAG..Och jag skrev ju hur JAG tänkte .
Om det finns en forskning som tycker något annat ger jag inget för.Jag gör vad jag anser vara bäst...för mig !
|
LNO1
Medlem
|
#117 Skrivet: 3 Jun 2018 08:24 - Redigerad av: LNO1
Vilken målsättning med en turnering man har är naturligtvis helt personlig.
För någon är kanske en turnering utan en övergripande målsättning annat än att ta ett parti i taget och försöka göra sitt bästa i varje enskilt parti en bra målsättning.
Då slipper man ju gräva ner sig om saker och ting inte går enligt planerna tidigt i turneringen. Jag ska försöka hålla mig till den målsättningen nästa turnering.
|
gubbengrå
Medlem
|
#118 Skrivet: 3 Jun 2018 09:22
"Sikta mot stjärnorna för att nå trädtopparna" är en populär inställning. Den äger sin egen logik, men kan också ses som något motsägelsefull.
Denna motsägelse är vi alla beredda att överse med. Det hör ju ungdomen eller novisskapet till att man tar i, för att överhuvudtaget kunna komma någonstans. Man har en obekant potential, som kan aktualiseras på det ena sättet eller det andra. Utfallet är inte garanterat, och just därför kan det paradoxalt nog vara klokt att hänge sig åt förhoppningar som kanske inte tål alltför kritisk granskning. De kan en välbehövlig energi till detta ovissa projekt, att aktualisera potentialen.
Några når också verkligen till stjärnorna, men de är i klar minoritet. För dessa stjärnspelare gäller det att hålla fast vid en sådan arbetsdisciplin att vi medelmåttor skulle storkna bara av att få veta. Jag gratulerar naturligtvis dessa få, och tackar dem för den fantastiska underhållning de bjuder på. Men jag tar naturligtvis inte efter deras berättigade pretentioner. Den genomsnittlige klubbspelaren måste anpassa sin kostym efter sina egna konturer.
|
sture_lindberg
Medlem
|
#119 Skrivet: 3 Jun 2018 12:31
Citerar: gubbengrå, #118: Den genomsnittlige klubbspelaren måste anpassa sin kostym efter sina egna konturer.
Och det är det jag gör också,,har alltid som målsättning att föröka komma bättre i resultatlistan än hur jag var rankad från start.
Alltså realistiska målsättningar.
Att ta ett parti i taget är nog ganska så bra det också-Men jag VILL HA mina målsättningar.Jag tycker det är aningen roligare att spela då faktiskt.
|
Spedicken
Medlem
|
#120 Skrivet: 3 Jun 2018 13:11
Citerar: LNO1, #103: Det är nog sant, men jag faller ofta tillbaka på Svidlers recept: spela mycket och ha kul. Det passar min lata natur. Analyser av schack avnjuter jag gärna i sällskap. Det är väl därför det aldrig blir någon korrspelare av mig. Så där ser man, inte går min utvecklingskurva så snabbt, men jag har riktigt kul under tiden, och egentligen spelar det ingen roll om jag redan nått min topp så länge jag tycker spelet är intressant och stimulerande.
Jag har nog också blivit latare med åren. Jag tycker bara det är kul att spela eller lösa problem/studier eller att titta på livesändningar (eller för den delen i efterhand) när Jan Gustafsson, Yasser Seirawan, Maurice Ashley etc. etc. kommenterar, man lär sig mycket på det. När jag ser på ett parti från sidan eller när jag ska analysera är jag nog någon/några klasser sämre än när jag spelar. Spelar jag är jag skärpt, tittar jag på blir jag den late. Slår ofta på motorn när jag ser på något parti på nätet, måste bero på lathet, det var roligare på den tiden det inte fanns motorer utan man var tvungen att tänka själv när man kibitzade partier. Teori är för tråkigt och tidskrävande, jag väljer udda eller till och med egna varianter istället. Har testat alla öppningar tror jag, blir roligare om man får se nya fräscha ställningar istället för att jämnt spela samma öppning. På det viset blir åtminstone inte hjärnan lat när den får nya intryck.
|
