| Författare |
Meddelande |
LNO1
Medlem
|
#211 Skrivet: 8 Aug 2016 11:38 - Redigerad av: LNO1
Citerar: Vert, #240: (En randanmärkning: Ulf Andersson är måhända inte det bästa exemplet på en schackspelare som kämpar i alla lägen, men jag valde att exemplifiera med honom därför att såväl hans färdigheter som schackspelare som hans motvilja mot förluster - som för all del kan sägas vara överdriven då den överträffar hans vilja att vinna - är välkända. Ett bättre exempel på vad jag menar är kanske Viktor Kortjnoj, som genom åren gjort sig känd bl.a. för att vara en ganska dålig förlorare och en riktig kämpe, två egenskaper som jag tror hänger ihop och förstärker varandra.)
Tack för ditt inlägg, det var mycket belysande på alla plan. Lite humoristiskt kan jag ju säga att min sura ton, även om jag klargjorde att jag friade dig helt från varje klander, var orsakad av utsikten att vi återigen skulle behöva tjafsa om han var världsfyra eller världstrea.
|
gubbengrå
Medlem
|
#212 Skrivet: 8 Aug 2016 11:46
Citerar: G_arvid, #238:
Fast här är det ju omgivningen som kände behag inför hans sportsliga uppträdande. Huruvida han själv kände behag vet vi inte något o
Ja precis. Så skall det vara.
Det finns ingen egentlig anledning för förloraren att låta omgivningen veta något om det obehag han eventuellt kände av förlusten. I den mån han låter detta sippra ut, befinner han sig på ett sluttande plan, där han lätt kan halka in på bortförklaringarnas område, eller i värsta fall gå över gränsen till osportslighet.
Jag gillar uttrycket "att förlora med behag". Men det handlar då om en rent social prestation, en grundläggande sådan.Det handlar inte om att ha någon avvikande inställning till spelet och kampen, där man spelar för att vinna.
|
gubbengrå
Medlem
|
#213 Skrivet: 8 Aug 2016 11:58
Citerar: Vert, #210: Hemligheten, i den mån det är en sådan - många debattörer har redan tangerat detta - är naturligtvis att så långt det är möjligt inte låta förluster påverka ens självkänsla, men heller inte ha ett så avslappnat förhållningssätt till desamma att man missar möjligheten att lära sig någonting.
Jag tycker att detta fångar problemet mycket bra.
|
LNO1
Medlem
|
#214 Skrivet: 8 Aug 2016 12:08
Citerar: Vert, #210: Hur denna motsättning ska balanseras i praktiken är emellertid en svårare fråga; kanske bör förlusten bearbetas i några dagar innan man sätter sig ned och försöker lära sig någonting av partiet?!
Här kan man tillägga att det kan vara klokt att skriva ner sina tankar man hade under partiet direkt efter det, eftersom minnet inte lagras i konkret utan snarare en abstrakt form. Om man väntar med att skriva ner sina tankar man hade under partiet så är risken stor att man helt enkelt minns fel.
|
LNO1
Medlem
|
#215 Skrivet: 8 Aug 2016 12:11
Citerar: gubbengrå, #212: Jag gillar uttrycket "att förlora med behag". Men det handlar då om en rent social prestation, en grundläggande sådan.Det handlar inte om att ha någon avvikande inställning till spelet och kampen, där man spelar för att vinna.
Jag kunde inte sagt det bättre själv!
|
vpaavola
Medlem
|
#216 Skrivet: 8 Aug 2016 20:10
En lekmans röst bland alla diskussionsproffs. Jag spelar bordtennis med några gubbar. En av dom har spelat seriespel. Varje gång jag ska spela mot honom går jag in i spelet för att vinna. (annars är det ingen mening att spela) Jag förlorar men det visste jag innerst inne. Samma sak om jag någon gång skulle spela mot Sommar. Nitz, Etelhem eller någon annan toppspelare. Om jag inte går in i spelet för att vinna, är det ingen mening att spela. Visst. Jag förlorar, som så många gånger förut, men vad är det att sörja över. Jag har förlorat mot bättre spelare. (givetvis i vissa partier även mot sämre spelare men då har jag själv spelat dåligt och kan inte skylla på något annat) Nej. Jag tycker inte att det är någon konst att förlora med behag. Men insikten är möjligen något som kommer med åren. Hela livet är fullt med vinster (sällsynta) och förluster (alltför ofta) och dom vinsterna och förlusterna är avgjort mycket viktigare än en schackparti. (Om vi nu inte räknar partiet i "Sjunde inseglet")
|
gubbengrå
Medlem
|
#217 Skrivet: 9 Aug 2016 06:56
Citerar: Vert, #210: Dessa två faktorer - förmågan att, å ena sidan, lära sig någonting av förlusterna och, å andra sidan, hantera desamma så att de inte förtär människan eller förstör glädjen med schacket - innehåller, åtminstone till viss del, en motsättning.
Jag håller med Vert om att det handlar om en motsättning. Och en sådan löser man väl med en slags balansgång.
Vert pekar ut att individen har allt att vinna på att lära sig behärska denna balansgång. (Vidareutveckling och bibehållen spelglädje)
Till detta skulle jag vilja lägga, att en sådan balans är välgörande även för omgivningen. Stämningen i klubben, (turneringen) blir bättre ju fler som klarar av denna balans.
|
