Diskussionsforum

 - Forum - Statistik - Sök -
schackOnline diskussionsforum / Schackdiskussion / Konsten att förlora med behag, denna gång utan ämnesavvikelse (den som lever får se)
<< . 1 . 2 . 3 . 4 . 5 . 6 . 7 . 8 . >>
Författare Meddelande
gubbengrå
Medlem
#31 Skrivet: 13 Feb 2016 20:20

Citerar: Spedicken, #8:
Så vad drog jag för lärdom av den förlusten? Att jag inte ska slappna av och tro att ställningen spelar sig själv. Lättare sagt än gjort att anamma det,

Hej Spedicken! Vad kul att vi kunde ta upp den här diskussionen igen! det blev ju abrupt slut senast. men nu har du ju i och för sig redan besvarat den fråga som jag tänkte ställa till dig om förlusternas värde.

Men jag skulle gärna vilja komplettera den fråga som LNO1 redan ställt till dig med någras funderingar:

Det gäller din långa svit av vinster.På mig gör detta intryck av att du är för bra för din omgivning och därför har svårt att finna riktigt hårt motstånd i dina lokal omständigheter, åtminstone sådant motstånd som tvingar dig till att förbättra. dig,

Därför har du också svårt att i längden behålla skärpan, (Framgången är ljuv, men den korrumperar) Om detta stämmer så förstår jag din frustration, som drabbar dig de enstaka gånger du förlorar. Dessa enstaka händelser är kanske på sätt och vis onödiga, eftersom du då spelar under din egentliga nivå. Men å andra sidan är de också naturliga, eftersom det knappast går att upprätthålla sin egen nivå utan några svidande förluster?

Om du alltså lyckats leta upp sådant motstånd där du kan förlora, så kanske du slipper ifrån dessa snopna, frustrerande förluster? Din medicin mot frustrerande förluster blir alltså hedersamma förluster mot bättre spelare?

HSK_Andreas
Moderator
#32 Skrivet: 13 Feb 2016 20:48

Citerar: PeterTrsavec, #9:
Någon stormästare som spelar/spelade Franskt?

Ja, e5 och c5 är vanligare, men det finns ett gäng som spelar e6 också. Emanuel Berg är väl den svenske stormästare jag tänker på. Han har dessutom skrivit en bok om franskt. Kan du tänka dig lite äldre partier så har du ett gäng av Korchnoi. Jag har ett svagt minne av att Caruana även spelat franskt vid några tillfällen, så det finns bra spelare som använder öppningen.

LuleErik
Medlem
#33 Skrivet: 13 Feb 2016 20:58

Jag har bläddrat i Franska böckerna som GM Berg har skrivit och de verkar vara bra.
Jag hört flera som sagt det.Jag har dock inte köpte de.
Jag har sett GM Simon Williams dvdfilmer om Franskt och de är väldigt bra och kan rekommendera de.
Simon Williams han refererar ofta till Emanuel Berg i videon.

Spedicken
Medlem
#34 Skrivet: 13 Feb 2016 20:59

Gubbengrå! Vilket tankeväckande inlägg!!! Det kan mycket väl vara som du skriver. Dock så spelade jag 17 raka partier i Horndals KM mot spelare som Kent Ängskog och Eric Vaarala utan förlust, slog Ängskog ett par gånger bland annat innan jag förlorade mot Håkan Marcus i mitt tredje KM där. Men du har rätt i att jag behöver testa mina vingar mot hårdare motstånd. Risken att förlora ökar markant, men det kanske härdar, vem vet.

Spedicken
Medlem
#35 Skrivet: 13 Feb 2016 21:01

Grischuk har spelat Franskt med framgång, även Nakamura och till och med Carlsen någon gång.

Spedicken
Medlem
#36 Skrivet: 13 Feb 2016 21:02

Skrev förut att jag inte bryr mig om förluster online. Det är en enorm skillnad mot närschack.

LNO1
Medlem
#37 Skrivet: 13 Feb 2016 21:04

Citerar: HSK_Andreas, #32:
Jag har ett svagt minne av att Caruana även spelat franskt vid några tillfällen, så det finns bra spelare som använder öppningen.


Det kan väl inte rimligen vara så att avbytesvarianten är det som avskräcker svart från att spela franskt? Möter jag en mycket lägre rankad spelare och han spelar avbytesvarianten för att få remi så ska det räcka med en rejäl portion tålamod från den högre rankade svartspelaren, förr eller senare kommer den lägre rankade spelaren göra ett grovt misstag. Är vitspelaren jämngod med svart i ranking, så har han ju slösat bort ett vitparti utan vinstförsök och är motståndaren avsevärt mycket bättre då spelar det nog ingen större roll vad man spelar.

Med detta vill jag ha sagt: om du möter en högrankad spelare, rör till det så mycket du kan, även han är människa och gör därmed misstag och framför allt: Var inte rädd för att förlora, det svider kanske ett tag, men det härdar dig också.

LNO1
Medlem
#38 Skrivet: 13 Feb 2016 21:10

Citerar: Spedicken, #34:
Men du har rätt i att jag behöver testa mina vingar mot hårdare motstånd. Risken att förlora ökar markant, men det kanske härdar, vem vet.

Jag skulle tro att du skulle må bra av att få möta motspelare på mästarnivå (IM , GM) en masse Dessutom skulle du få ett nytt perspektiv på hur det är att förlora flera partier på rad. Jag minns ett Malmö Open för en herrans massa år sedan då jag efter 6 ronder stod på 0 poäng... Vad lärde jag mig under den turneringen? Att ta förluster utan att deppa ner sig totalt.

LNO1
Medlem
#39 Skrivet: 13 Feb 2016 21:14

Citerar: Spedicken, #36:
Skrev förut att jag inte bryr mig om förluster online.

När jag spelar i TL bryr jag mig mer än vad som kanske är nyttigt. Jag antar att du inte spelar längre partier online? Blixtpartier har jag aldrig riktigt brytt mig om hur det går.

Spedicken
Medlem
#40 Skrivet: 13 Feb 2016 21:18

Citerar: LNO1, #38:
Jag minns ett Malmö Open för en herrans massa år sedan då jag efter 6 ronder stod på 0 poäng... Vad lärde jag mig under den turneringen? Att ta förluster utan att deppa ner sig totalt.

Usch, hur överlevde du?

LNO1
Medlem
#41 Skrivet: 14 Feb 2016 00:04

Citerar: Spedicken, #40:
Usch, hur överlevde du?


1. Jag accepterade att jag var inte bättre just då. kanske jag borde haft åtminstone 1,5 efter 6 ronder men nu var det så som det var.

2. Hela mitt liv cirkulerade inte kring schacket, jag hade mycket annat för mig också, inte minst med min nyinköpta PC som var en nymodighet på den tiden.

3. Jag fortsatte att spela schack, förbättrade mina öppningar och min taktik.

PeterTrsavec
Medlem
#42 Skrivet: 14 Feb 2016 22:20

Citerar: LNO1, #41:
mina öppningar och min taktik.

Det är bra Lasse! Man lär sig av förluster även vinster

LNO1
Medlem
#43 Skrivet: 14 Feb 2016 23:01

Citerar: PeterTrsavec, #42:
Man lär sig av förluster även vinster

japp! därför ska både vinster, remier och förluster skärskådas med samma kritiska ögon. Yermolinski berättade hur han (2600 +) gjorde en grundlig analys av ett parti som han vunnit mot en 1700-spelare.

Logiken säger att hos en spelare med sådana brister som vi har, så kommer samma typ av fel upp om och om igen oavsett vilket resultat partiet får. Resultatfixeringen är verkligen bedräglig. Mest tidsbesparande måste då vara att analysera samtliga sina partier.

Vad som är skönt med analysen är att man då får tillfälle att ägna sig åt det rena schacket, det är vit mot svart, ingen klocka eller turneringsresultat eller matchresultat som stör.

För mig är analysen ett sant glädjeämne med vårt spel, och vissa dagar analyserar jag mycket hellre än jag spelar. Så var det inte när jag började med schack, då tyckte jag det var mycket roligare att spela än att analysera.

gubbengrå
Medlem
#44 Skrivet: 15 Feb 2016 09:34

Citerar: LNO1, #41:
1. Jag accepterade att jag var inte bättre just då. kanske jag borde haft åtminstone 1,5 efter 6 ronder men nu var det så som det var.


Det finns nog olika slag s förluster. Åtminstone är det så för mig. På papperet ser de likadana ut: en nolla. (som är en nolla, som är en nolla.)

Det verkar som om du här talar om djup demoralisering. den mest elakartade formen av förlust , som kan få en att tro att man är helt värdelös som schackspelare, och att det är lika så bra att lägga av. Jag misstänker att vår sport har förlorat en del förmågor på grund av denna "sjuka". Så om vi månar om beståndet av schackspelare, kan det vara värt att fundera över demoraliseringens mekanismer. kanske kan vi minska på svinnet om vi blir lite mer medvetna i detta ämne

PeterTrsavec
Medlem
#45 Skrivet: 15 Feb 2016 10:45

Citerar: gubbengrå, #44:
Det finns nog olika slag s förluster.

Det finns olika förluster, förlorar jag mot en betydligt högre rankad spelare beror det förmodligen på flera saker, räknar längre? Har en större förståelse för ställning och mer erfarenhet. Jag brukar vara nöjd om jag bjuder upp till kampen, förlorar med flaggan i topp

LNO1
Medlem
#46 Skrivet: 15 Feb 2016 19:11

Citerar: gubbengrå, #44:
Det verkar som om du här talar om djup demoralisering. den mest elakartade formen av förlust ,

Nej och jo. Nej jag var inte demoraliserad på något sätt, jag insåg bara att jag hade lång väg kvar till att nå en medelmåttig standard för en tävlingsspelare (låt oss säga 1700 om man nu måste sätta en siffra på det) och jo, det är så att om man demoraliseras(alltså tror att man är värdelös som du beskrev det) så är det den mest elakartade formen av förlust. Kul att du vill ta upp den här diskussionen på ett djupare plan, jag tyckte ditt inlägg var intressant att läsa.

Citerar: PeterTrsavec, #45:
Jag brukar vara nöjd om jag bjuder upp till kampen, förlorar med flaggan i topp

Mycket klokt och insiktsfullt inlägg, sen får vi acceptera att man kan känna som Spedicken också och ändå ha ett gott perspektiv på förlusterna.

PeterTrsavec
Medlem
#47 Skrivet: 16 Feb 2016 21:21

Citerar: LNO1, #46:
Mycket klokt och insiktsfullt inlägg, sen får vi acceptera att man kan känna som Spedicken också och ändå ha ett gott perspektiv på förlusterna.

Självklart ska man respektera andras sätt att se på vinster, remier och förluster. Jag är lite svag för remier, vilket är en svaghet, men ändå väldigt nöjd med remierna i Dala Open. Kent Ängskog 2200, Patrik Nyström 2017, Peter Hellström 1907, Kjell Andersson 1983, Björn Gillefalk 2107 men självklart ska jag våga mer, ge mig in mer taktiska ställningar.

LNO1
Medlem
#48 Skrivet: 16 Feb 2016 23:05

Citerar: PeterTrsavec, #47:
men självklart ska jag våga mer, ge mig in mer taktiska ställningar.

eller kanske helt enkelt bara spela ut partierna även om den högre rankande spelaren bjuder remi, jag tror knappast han skulle bjuda remi om han stod bättre eller lika i typfallet eller hur?

Hammerman
Medlem
#49 Skrivet: 17 Feb 2016 07:42

Jag kan vinna på tur men aldrig förlora på otur, då har min motspelare spelat bättre helt enkelt.

Tjodoff
Medlem
#50 Skrivet: 17 Feb 2016 13:29

Citerar: Hammerman, #49:
ag kan vinna på tur men aldrig förlora på otur, då har min motspelare spelat bättre helt enkelt.

Känner igen denna åsikt från lite diskussion förr om åren i lilla Hägerstens SK, sedermera Nybohovs. Man kan ha tur, det råkar stå så att man får till något bra på brädet utan att ha planerat det. Men otur finns knappast, då är det något jag borde ha förstått tidigare i partiet.

IvarBlå1
#51 Skrivet: 17 Feb 2016 13:58

Att förlora med behag är också att bli helt krossad i en typställning, som man då vet hur man ska spela nästa gång.

sture_lindberg
Medlem
#52 Skrivet: 17 Feb 2016 14:47 - Redigerad av: sture_lindberg

I måndag spelade jag ett DM-parti.
Mötte en spelare med 200 högre i rating..Jag spelade bra och fick slutspelet torn +2bönder på varje sida..

Men jag hade använt för mycket av min betänketid. jag hade bara 30 sekunder på varje drag och han satt med över halvtimman kvar.

Jag kan alltså välja att vara sur på att jag inte fixade remi i en given remiställning
ELLER
Vara glad att jag spelade så pass bra att jag hade remi i ställningen.(.efter ca 65 drag ))

Jag väljer det sistnämnda Det är ju att förlora efter behag !

LNO1
Medlem
#53 Skrivet: 17 Feb 2016 19:57

Citerar: gubbengrå, #44:
Så om vi månar om beståndet av schackspelare, kan det vara värt att fundera över demoraliseringens mekanismer. kanske kan vi minska på svinnet om vi blir lite mer medvetna i detta ämne

Jag skulle gärna se att du utvecklade detta lite då jag anser frågan mycket intressant.

IvarBlå1
#54 Skrivet: 17 Feb 2016 20:35

Jag har tidigare berättat om 100 odsaren i 20-årsåldern Per Larsson som vann Malmö Open, jag tror det var 79 eller 80. Han blev intervjuad i radion och sa att han såg sina motspelare som mer som medspelare. Uffefilosofin fast ännu mer radikal. Tänk om man kunde ha den inställningen. Då hade väldigt många partier förlorats med behag. Jag kan det inte. Men jag beundrar de som kan det.

gubbengrå
Medlem
#55 Skrivet: 17 Feb 2016 22:13

Citerar: LNO1, #53:
Jag skulle gärna se att du utvecklade detta lite då jag anser frågan mycket intressant.

Jag får väl börja med att tala om att jag finner demoralisering vara en ganska naturlig företeelse, kanske man t,om kan säga att det är en naturlig fas i läroprocessen. Plötsligt blir man varse hur lite man egentligen kan. Jag berättade ett konkret exempel på detta i fransk-tråden #66. Det var en prövande erfarenhet, som dock slutade lyckligt: Jag blev franskspelare

LNO1
Medlem
#56 Skrivet: 18 Feb 2016 10:50 - Redigerad av: LNO1

Citerar: gubbengrå, #55:
kanske man t,om kan säga att det är en naturlig fas i läroprocessen.

Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till detta. Om du syftar på hybrisen som får sig en knäck så kan det ju alltid vara nyttigt om inte på brädet så i vart fall i det övriga livet. Om du menar att denna knäck drabbar alla förr eller senare (även de som är naturligt ödmjuka och med självinsikt) så är det snarare en pedagogisk katastrof, åtminstone om upphovet härstammar från en tränare eller den mycket skickligare klubbkamraten. Du använder orden demoralisering och värdelös vilka har en uttalat negativ klang. Jag ser fram emot ditt svar för ytterligare klarlägganden.

P.S Jag säger inte emot dig på något sätt, att för vissa kan det vara mycket nyttigt, men jag tror att det kan innebära vissa faror om vi gör detta till en dogm, att det är nödvändigt för en schackspelare att någon gång i karriären få känna sig värdelös och demoraliserad.

lubbeluring
Medlem
#57 Skrivet: 18 Feb 2016 11:04

Kanske mera att man måste acceptera att det finns
andra spelare som är bättre.
Då är det bara att lyfta på hatten, tacka för matchen
och gå vidare till nästa parti.
Det finns alltid nya partier som väntar på att bli spelade.

LNO1
Medlem
#58 Skrivet: 18 Feb 2016 11:10

Citerar: lubbeluring, #57:

Kanske mera att man måste acceptera att det finns
andra spelare som är bättre.

Å andra sidan tror jag att spelare som Kasparov eller Fischer aldrig accepterade det fullt ut. Detta är en ren spekulation förstås.

lubbeluring
Medlem
#59 Skrivet: 18 Feb 2016 11:14

Om man vill tillhöra de allra bästa så måste man kanske ha
en vinnarskalle som avskyr att förlora.
Det blåser hårt där uppe på toppen.

Men de flesta schackspelare hamnar ju på en nivå där
man vinner och förlorar ungefär lika många partier.

LNO1
Medlem
#60 Skrivet: 18 Feb 2016 11:16 - Redigerad av: LNO1

Citerar: lubbeluring, #59:

Men de flesta schackspelare hamnar ju på en nivå där
man vinner och förlorar ungefär lika många partier.

Precis, och då kan spelet bli outhärdligt om man känner sig demoraliserad och värdelös som spelare efter en förlust.

<< . 1 . 2 . 3 . 4 . 5 . 6 . 7 . 8 . >>
Du måste logga in för att kunna posta!
 

Powered by forum software miniBB™ © 2001-2006