Diskussionsforum

 - Forum - Statistik - Sök -
schackOnline diskussionsforum / Schackdiskussion / Minnesvärda partier du har spelat
<< . 1 . 2 . 3 . 4 . >>
Författare Meddelande
LuleErik
Medlem
#31 Skrivet: 24 Feb 2015 23:07

Tack HSK_Andreas
Nu hoppas vi på att tråden fortsätter som aljechinsson27 startade den.

farbrorjo
Medlem
#32 Skrivet: 25 Feb 2015 06:24

Jag har rensat på ett antal inlägg vid sidan om trådämnet. Tråden ska handla om minnesvärda partier man spelat och inget annat.

Kleimark
#33 Skrivet: 25 Feb 2015 07:26 - Redigerad av: Kleimark

Du Aljechinsson27 som är född på 1800-talet har säkerligen spelat många minnesvärda partier. Du började ju skolan 1842, så kom igen och ge oss fler partier!

G_arvid
Medlem
#34 Skrivet: 25 Feb 2015 08:39

Citerar: HSK_Andreas, #30:
Jag känner till både gamla och nya regler, men framförallt känner jag till att man inte måste försöka förstöra någon annans story...

Kan inte hålla med mer...

sture_lindberg
Medlem
#35 Skrivet: 25 Feb 2015 22:34

Det beror ju på vilka felaktigheter det finns i dessa storys.

Annars håller jag med i princip.

LNO1
Medlem
#36 Skrivet: 25 Feb 2015 23:02

Oj oj oj .... Vad ska man säga? Jag har nog några historier jag gärna skulle delge men jag vet inte i detta forum.. det fortsätts att gnällas om petitesser så man får skavsår i ögonen!

LNO1
Medlem
#37 Skrivet: 25 Feb 2015 23:28 - Redigerad av: LNO1

Trots mitt senaste inlägg kan jag ju göra ett försök att delge en historia om ett för mig minnesvärt parti samt försöka mig på en liten psykologisk reflektion.

Jag började spela tävlingsschack när jag bodde i Malmö för en herrans massa år sedan. Som nybörjare var man ambitiös och jag satt och läste på en mycket obskyr variant för vit i franskt. Jag har ingen aning om varför jag gjorde det utan det bara slumpade sig så.

Min motståndare var en mycket starkare spelare än jag och det fanns ingen anledning att misstänka att han skulle spela varianten som Watson angav som varandes dålig.

Men se det gjorde han, och jag behövde bara spela dragen som Watson angav och vann oförskämt enkelt. - Har man tur behöver man inget förstånd brukade min farmor säga när vi spelade poker(!) och jag vann, och hur rätt hade hon inte.

Nu till min lilla psykologiska reflektion, ta den för vad den är, hur kan det komma sig att, när jag ämnar skriva om mina minnesvärda partier, det endast dyker upp partier där jag vann, i mitt huvud ? Detsamma tycks ju gälla de andra skribenter här som skriver om minnesvärda partier. Jag menar, det borde ju dyka upp något minnesvärt förlustparti också, jag har ju trots allt spelat schack ett bra tag nu. Är det så att vi schackspelare är ett inbilskt släkte?

LNO1
Medlem
#38 Skrivet: 25 Feb 2015 23:43 - Redigerad av: LNO1

Medan jag skrev så dök det faktiskt upp ett mycket minnesvärt parti där jag förlorade.

Min vän i Malmö bad mig en gång ställa upp i en vänskapsmatch mot ett lag bestående av blinda spelare. Jag var fortfarande ett blåbär och satte igång att spela med mycket stort självförtroende, detta skulle bli en enkel match för mig!

Partiet gick in ett rörigt mittspel och plötsligt såg jag ett offer som vid en första anblick såg mycket chansrikt ut, men efter en stunds funderande såg jag vederläggningen av mitt offer. Då fick jag den dummaste tanke jag någonsin har haft som schackspelare: "Jag gör offret ändå, han ser ju inte haken"

Nej tacka f-n för det, att han inte kunde se haken, han var ju blind! Döm om min fasa när jag såg hans fingrar på sitt bräde och jag insåg att han upptäckte den.

Min motspelare spelade naturligtvis vederläggningen och vann enkelt och elegant.
Efteråt när vi talades vid, så reciterade han partier från matchen Spassky - Fischer från början till slut, när han förklarade för mig att som blind var man tvungen att förlita sig mycket på sitt goda minne.

Kanske den särklassigast nyttigaste förlust jag någonsin haft i schack. Måhända inte lika mycket på ett schacksligt plan som på ett allmänmänskligt plan.

aljechinsson27
Medlem
#39 Skrivet: 26 Feb 2015 07:49 - Redigerad av: aljechinsson27

Nu är det plötsligt fel i den andra storyn också, Sture. #35. Men jag har vittnen som kan intyga att den är sann. Så det tycker jag att du ska vara försiktig att uttala dig om. Men vill man förstöra roliga trådar som du och din vapenbroder tycks, så får ni väl roa er med det, medan vi andra delar med oss av goda minnen.

kjelleberglund
Medlem
#40 Skrivet: 26 Feb 2015 08:12

#37 Skrivet: 25 Feb 2015 23:28 - Redigerad av: LNO1 Citera 

Trots mitt senaste inlägg kan jag ju göra ett försök att delge en historia om ett för mig minnesvärt parti samt försöka mig på en liten psykologisk reflektion. 

Jag började spela tävlingsschack när jag bodde i Malmö för en herrans massa år sedan. Som nybörjare var man ambitiös och jag satt och läste på en mycket obskyr variant för vit i franskt. Jag har ingen aning om varför jag gjorde det utan det bara slumpade sig så. 

Min motståndare var en mycket starkare spelare än jag och det fanns ingen anledning att misstänka att han skulle spela varianten som Watson angav som varandes dålig. 

Men se det gjorde han, och jag behövde bara spela dragen som Watson angav och vann oförskämt enkelt. - Har man tur behöver man inget förstånd brukade min farmor säga när vi spelade poker(!) och jag vann, och hur rätt hade hon inte. 

Nu till min lilla psykologiska reflektion, ta den för vad den är, hur kan det komma sig att, när jag ämnar skriva om mina minnesvärda partier, det endast dyker upp partier där jag vann, i mitt huvud ? Detsamma tycks ju gälla de andra skribenter här som skriver om minnesvärda partier. Jag menar, det borde ju dyka upp något minnesvärt förlustparti också, jag har ju trots allt spelat schack ett bra tag nu. Är det så att vi schackspelare är ett inbilskt släkte?

Är det inte så a27 att man minns bara det roliga?

LNO1
Medlem
#41 Skrivet: 26 Feb 2015 08:35

Citerar: kjelleberglund, #40:
#37 Skrivet: 25 Feb 2015 23:28 - Redigerad av: LNO1 Citera 

Bäste Kjelle!
Försök att fixa till ditt inlägg så det inte ser ut som om det är jag som gjort det, det kan vara lite si och så med uppmärksamheten hos läsaren här på SO som många har lagt märke till.
Citerar: kjelleberglund, #40:
Är det inte så a27 att man minns bara det roliga?

Jag antar att det är mig du ställer frågan till och inte aljechinsson27?

Citerar: aljechinsson27, #39:
Nu är det plötsligt fel i den andra storyn också

Jag kunde inte upptäcka något fel i dina historier alls, däremot kan jag väl upptäcka vissa "fel" i hur delar av publiken bemöter dina inlägg. Mitt råd är: Bry dig inte.

aljechinsson27
Medlem
#42 Skrivet: 26 Feb 2015 08:36

Nej, kjelleberglund. Man minns även de tråkiga. Men det är inte så kul och samma goa känsla att berätta dem! Och inte lika underhållande att läsa.

LNO1
Medlem
#43 Skrivet: 26 Feb 2015 08:43

Citerar: aljechinsson27, #42:
Och inte lika underhållande att läsa

Så du menar att mitt inlägg om när jag mötte den blinde mannen inte var lika roande som ditt bara för att jag förlorade? Vilken tur för mig då, jag trodde det var den litterära kvalitén som var bristande.

aljechinsson27
Medlem
#44 Skrivet: 26 Feb 2015 08:55

LNO1,förlustpartier kan också vara intressanta, om de är originella och är roliga att läsa, men det är inte så intressant att läsa om hur "jag satte bort en pjäs i 12:e draget". Jag tycker att din historia var både rolig och tänkvärd.

LNO1
Medlem
#45 Skrivet: 26 Feb 2015 09:03 - Redigerad av: LNO1

Citerar: aljechinsson27, #44:
men det är inte så intressant att läsa om hur "jag satte bort en pjäs i 12:e draget". Jag tycker att din historia var både rolig och tänkvärd.

Tack så mycket. Även dina historier var roliga att få ta del av, för att återgälda komplimangen.

Jag har, på tal om framgångar, faktiskt en historia om hur jag snubblade mig igenom en hel turnering med hjälp av osannolik tur parad med viss opportunism från min sida, och fann mig själv sitta vid andra bordet i slutronden i en öppen turnering. Men den är så lång att jag föredrar att avvakta med den till ett annat tillfälle.

HSK_Andreas
Moderator
#46 Skrivet: 26 Feb 2015 10:24

Ok, en story från mig, möjligtvis inte så intressant partimässigt, men ändock.

Vi skulle spela en allsvensk match och hade som vanligt lite svårt att få ihop lag. Inte blev det lättare av att en klubbmedlem dumt nog planerat en dop för sin dotter den här dagen, och jag och en annan spelare som brukade delta i lagmatcherna var inbjudna på detta dop.
Då den stolta fadern var och är en av våra bästa vänner, så var det självklart att vi skulle vara med på dopet.

Jag som lagledare försökte hitta spelare som kunde spela istället för oss, men gick bet. Jag fick tag i en spelare som sa att han max kunde vara med 3 timmar. Jag sa att han fick spela så länge han kunde och så fick han väl ge upp om tiden blev knapp.

Jag och den andra killen som skulle på dop kunde vara med i drygt 2 timmar om vi hade ombyte i bilen och skyndade oss maximalt.

Jag hade lite högre ranking än min motståndare (cirka 1000 poäng tror jag) och kom också lite bättre ur öppningen. Jag bjöd remi och han accepterade blixtsnabbt.

Min vän hade cirka 250 rankingpoäng lägre än sin motståndare så när han bjöd remi efter två timmars spel, i en jämn ställning så var jag övertygad om att hans motståndare skulle nobba. Motståndaren funderade knappt 10 minuter innan han accepterade och vi rusade till bilen, efter en kort förklaring till motståndarna, att vi inte skulle hinna med en analys.

Spelaren som hade 3 timmar på sig bjöd lite senare remi även han och om jag inte minns helt galet så accepterades även den remin. 3 remier istället för 3 WO-förluster.

gubbengrå
Medlem
#47 Skrivet: 26 Feb 2015 10:30 - Redigerad av: gubbengrå

Citerar: LNO1, #37:
Jag menar, det borde ju dyka upp något minnesvärt förlustparti också, jag har ju trots allt spelat schack ett bra tag nu. Är det så att vi schackspelare är ett inbilskt släkte?

Jo, jag får nog erkänna att misstanken om schackspelarnas ingrodda inbilskhet har trängt sig på mig, på senare tid. Naturligtvis kan tanken avvisas med det goda argumentet att alla människor är i grunden lika.

Icke desto mindre verkar det som att schackspelets speciella förutsättningar uppmuntrar denna allmänmänskliga svaghet. En löpare som regelbundet gör medelmåttiga tider har svårare att lura sig själv med att han eller hon egentligen är en elitlöpare. Schackspelet lämnar betydligt större utrymme för självöverskattning.

Vi har väl alla stött på den spelartyp som i efteranalyser "bevisar" att han egentligen skulle vunnit partiet, på mer eller mindre goda grunder. Kanske har vi själva också någon gång tänjt på sanningskravet, när de i efteranalysen för oss vinnande varianterna varit alltför lustiga för att vi skulle vilja genomskåda dem.

Det är väl mänskligt att suga på det geniala, när vi själva sitter bakom de pjäser som samarbetar perfekt i en vinnande kombination. Lika mänskligt är det väl att betona våra billiga(?) misstag när vi möter en motsvarande kombination från andra sidan brädet,

När jag själv letar efter något minnesvärt parti, är jag oförmögen att i förstone finna en instruktiv förlust, oavsett hur viktigt jag anser det vara för en ambitiös schacknovis att ägna sig åt sina förlustpartier.

Däremot minns jag min första kännbara tiumf i det här spelet, som inträffade i mitt första KM för drygt 50 år sen. Det vill säga egentligen minns jag mest den överraskande avslutningen av själva partiet och sen det dramatiska efterspelet.

Ja, på sätt och vis minns jag också förhistorien, men den den var utdragen över betydligt längre tid, över otaliga blixtpartier och en del långpartier. Det var nämligen där frågan om förlustpartier, där jag inte kunde skydda mina pjäser från motståndarnas ha-begär. Speciellt hopplöst kunde jag tycka att det kändes när någon kontrahent, obevekligen och åter en gång, flyttade fram en bonde med följden att jag hade två pjäser i slag.

Utgångspunkten för episoden var alltså att jag hade hunnit bekanta mig med en viss känsla av maktlöshet inför spelet och - underförstått- ett tvivel på att jag någonsin skulle kunna behärska det. Så möter jag då denne unge man i KM, som var ett par år äldre än jag, och som jag rankade klart överlägsen mig själv. Jag tog för givet att han "kunde" det här spelet. En sådan förutfattad mening må mig vara förlåten. Jag var ju då mycket oerfaren. Åldersskilnnaden oss emellan framstod också för en utomstående iakttagare som större än vad den egentligen var. Jag var nämligen nog ganska så mesig för min ålder.

Plötsligt kunde jag, till min förvåning, beräkna en variant, åtminstone för några drag framåt, Jag hade fått upp ett drev på hans exponerade kung med torn och dam: Schack, schack. och - matt(!).

Förvåning övergick i förvirring när motståndaren, omedelbart efter att han tackat för partiet, släppte loss en svada, som var ogripbar, undflyende och påstridig. Jag förstod inte hur han fick ihop det, men av någon oklar anledning menade han att partiet skulle spelas om. Jag var en tillräckligt obestämd personlighet för att ha svårt för att värja mot mot detta svammel, men jag lyckades dock undvika att göra några eftergifter, åtminstone för tillfället.

Jag minns också att jag vid nästa spelkväll tog upp saken med honom och meddelade att jag inte ville spela om partiet.Tydligen hade jag kunnat samla mig under tiden och var mera klar över min position. Han svarade med ett helt kort "Nej!" i ett tonfall som lät förstå att var generad över incidenten, och att han höll med mig om att partiet inte borde spelas om.

Naturligtvis hade det varit än mer klädsamt om han uttryckligt hade bett om ursäkt för sitt dåliga förlorarskap, men för mig innebar det inga svårigheter. att utifrån hans korta svar betrtakta hela saken som utagerad.

Men minnet finns kvar, och det har säkert präglat mig i min inställning till den här sporten, så att jag är böjd att svara jakande på LNO1:s fråga om huruvida vi schackpelare är ett inbilskt släkte. Dock måste jag då korrigera mig med att hänvisa till att vi m'änniskor är i grunden lika. Det är vår sport som har speciella förutsättningar att befordra inbilskhet.

G_arvid
Medlem
#48 Skrivet: 26 Feb 2015 11:11

Citerar: gubbengrå, #47:
Men minnet finns kvar, och det har säkert präglat mig i min inställning till den här sporten, så att jag är böjd att svara jakande på LNO1:s fråga om huruvida vi schackpelare är ett inbilskt släkte.

Inbilska kan vi naturligtvis vara, men jag tror att det är mer ett mänskligt drag än något som bara är typiskt för schackspelare. En idrottsman blir ju ihågkommen för segrar och medaljer i OS och VM, inte för brutna lopp och placeringar långt bak, även om det kanske har varit det vanligaste.
Rubriken är ju "minnesvärda partier" och det skulle man kanske kunna omformulera till "partier som är värt att minnas – för mig". Och då är ju frågan om alla partier man minns verkligen är värda att minnas. Då jag var 16 år gjorde jag debut i klubbens förstalag och hittade ett pjäsoffer som så småningom gav pjäsen tillbaka och vinstspel med tre bönder mer...varpå jag kliver in i en tredragsmatt! Matchen slutade oavgjort, så poängen hade behövts för laget. Jag kan fortfarande minnas min smärta och förtvivlan från den gången, men frågan är om det är något värdefullt i minnet, såhär 47 år senare.
Däremot har jag märkt att människor älskar att läsa om misslyckanden. När jag hade hand om klubbens hemsida och skrev om mina egna tillkortakommande kom folk nästan undantagslöst fram till mig och sa t ex "kul", "bra skrivet", "j—ar vad jag skrattade när du skrev om den där bortsättningen", etc. Då jag vunnit skrev jag också om det, men lyckades inte få en enda kommentar om dessa partier.

LNO1
Medlem
#49 Skrivet: 26 Feb 2015 11:17

Citerar: G_arvid, #48:
Inbilska kan vi naturligtvis vara, men jag tror att det är mer ett mänskligt drag än något som bara är typiskt för schackspelare.

Ja så är det nog, och min fråga var avsedd att vara retorisk som du förstår. Däremot kan det ligga något i gubbengrås påstående när han skriver:

Citerar: gubbengrå, #47:
Det är vår sport som har speciella förutsättningar att befordra inbilskhet


Men om det är en absolut sanning eller inte är en öppen frågeställning för mig.

LNO1
Medlem
#50 Skrivet: 26 Feb 2015 11:19

Citerar: G_arvid, #48:
När jag hade hand om klubbens hemsida och skrev om mina egna tillkortakommande kom folk nästan undantagslöst fram till mig och sa t ex "kul", "bra skrivet", "j—ar vad jag skrattade när du skrev om den där bortsättningen", etc.

Detta är kanske en klen tröst, men är det inte så att ett misslyckande oftare bär löjets skimmer över sig och därför är lättare att roas av?

G_arvid
Medlem
#51 Skrivet: 26 Feb 2015 11:29

Citerar: LNO1, #50:
Detta är kanske en klen tröst, men är det inte så att ett misslyckande oftare bär löjets skimmer över sig och därför är lättare att roas av?

Jo, jag tror absolut det är så. Jag försökte ju skriva med glimten i ögat i med- såväl som motgång men lyckades uppenbart bäst med att skriva om motgången. Jag hörde Rolv Wesenlund förklara varför Fleksnes var så populär och han menade att mycket av det vi tycker är roligt beror på att vi känner igen situationen, men samtidigt kan skratta och tänka att "så där idiotiskt hade jag i alla fall inte burit mig åt...".

aljechinsson27
Medlem
#52 Skrivet: 26 Feb 2015 14:14

Jag har ett minne som jag lärde mig att man inte ska döma hunden efter håren. Det var en turnering i Ulricehamn 77 och jag hade spelat i två år och var nästintill nybörjare. Jag mötte i första ronden en kille som kom in med en skinnjacka som han inte tog av sig under hela partiet och en stor prilla. Jag såg honom som en raggare eller en snubbe som hängde vid korvkiosken på kvällarna. Jag förlorade i 22 drag och det visade sig att han hade över 21 i ranking...

sture_lindberg
Medlem
#53 Skrivet: 26 Feb 2015 16:59

Citerar: aljechinsson27, #39:
Nu är det plötsligt fel i den andra storyn också, Sture. #35. Men jag har vittnen som kan intyga att den är sann. Så det tycker jag att du ska vara försiktig att uttala dig om. Men vill man förstöra roliga trådar som du och din vapenbroder tycks, så får ni väl roa er med det, medan vi andra delar med oss av goda minnen.

Om du bara ville svara på dessa 2 enkla frågor skulle jag vara nöjd :




Varför berättade du inte att det var andra regler på 70-talet då ? (I din historia i inlägg 5 )
Eller tog du för givet att alla här på SO borde känna till denna regeländring ?

Och svarar du inte,så tar jag det som att du inga svar har.

aljechinsson27
Medlem
#54 Skrivet: 26 Feb 2015 17:08

Fortsätt med dina meningslösa frågor, Sture som inte betyder någonting för ämnet. Har du själv inget minnesvärt parti som du kan berätta om ,snart går nog farbrorjo in och rensar dina inlägg igen.

Kleimark
#55 Skrivet: 26 Feb 2015 17:30

Betydelsen av namnet "Sture" har ingenting med trådens ämne att göra, så där håller jag med dig.

I princip alla partier som jag spelar är minnesvärda, men jag har några remier mot HIARCS, respektive Crafty, som jag kan nämna.

sture_lindberg
Medlem
#56 Skrivet: 26 Feb 2015 17:42

Citerar: sture_lindberg, #53:
Och svarar du inte,så tar jag det som att du inga svar har.

Ok då vet jag..tackar för dina "svar"..

rodel
Medlem
#57 Skrivet: 26 Feb 2015 18:49

Mitt senaste minnesvärda parti, har jag tyvärr glömt bort !

aljechinsson27
Medlem
#58 Skrivet: 26 Feb 2015 19:15

Men detbehöver ju inte vara ditt senaste. Du har väl fler, hoppas jag!

rodel
Medlem
#59 Skrivet: 26 Feb 2015 20:13

Ja min risken är stor att jag glömmer dem också.

aljechinsson27
Medlem
#60 Skrivet: 26 Feb 2015 20:14

Det var en retorisk fråga, rodel. Jag är säker på att du har många .

<< . 1 . 2 . 3 . 4 . >>
Du måste logga in för att kunna posta!
 

Powered by forum software miniBB™ © 2001-2006