Diskussionsforum

 - Forum - Statistik - Sök -
schackOnline diskussionsforum / Schackdiskussion / Mitt schackminne
. 1 . 2 . 3 . >>
Författare Meddelande
stuosc
Medlem
#1 Skrivet: 26 Aug 2009 22:28

Hej! Det finns flera schackspelare ute i världen som bergis går och bär omkring på ett schack-minne från låg ålder. Det kan vara tragiskt, komiskt, oväntat m.m.

Jag har som ung schackspelare fått stå ut med en hel del. Blivit undanhållen förmåner för att "jag inte gick i den andra delen av samma schackklubb" eller när ens motståndares pappa helt plötsligt från ingenstans kommer och blandar sig i partiet med ett "Jaha, hur lång tid kommer det ta att krossa den här lilla räkan då?"
För övrigt kan jag ju berätta till förälderns försvar att han just gått igenom en skilsmässa och att jag antagligen inte var ett planerat offer.

För övrigt vill jag inte ha några antydningar till personliga påhopp i denna tråd eller sarkasm och skämt då det kan vara ganska allvarliga saker det här...

Det minne jag har bestämt att dela med mig av är inte lika allvarligt då detta minne slutar i dur:

stuosc
Medlem
#2 Skrivet: 26 Aug 2009 22:44

När jag gick i högstadiet gick jag i en skola som heter Sturebyskolan. (Därav namnet "stuosc" STUreby OSCar. I denna skola var det tradition att några veckor innan skolavslutning ha en schackturnering där alla i rätt åldersgrupp fick vara med. Även om detta mest användes för att slippa lektionerna

Jag gick i årskurs 7 då och var 13 år. Jag hade precis börjat högstadiet och var alltså yngst i den åldersgrupp i turneringen.
Turneringen var uppbyggd som så att man som mest spelade 6 partier. Alla vinnare fick möta varandra vilket fick som konsekvens att som mest hälften av alla vinnare kunde vinna igen vilket gjorde att det blev färre och färre som hade full pott. Med andra ord: Förlorade du ett parti var det kört. Du kunde inte komma ifatt täten.

Den dagen spelade jag mig igenom mina 4 första partier utan problem och hamnade i semi-final med tre andra spelare. Samtliga gick i 9:an.

I min semi-final började min motståndare psyka mig och kalla mig ord som lill-stropp och liknande Jag vet inte varför men han spelade väldigt överlägsen och lade alltid in ett litet stickande ord mot mig, 2 år yngre, i vart drag han gjorde.

Partiet gick dåligt. Inte nog med att han kallade mig dumma saker utan han plockade sakta bonde efter bonde. Jag kände hur jag blev förtvivlad. ¨

Slutspelet var ett klassiskt tornslutspel där min överlägsne motståndare hade övertaget. Jag höll på att bli riktigt ledsen vid det här laget. För inte hade jag tänkt på att det är förbjudet att psyka varandra under pågående parti

Men, plötsligt, med sin sista överlägsna mening: "Tyvärr, det blev ingen final för dig, lillstropp", så kom vändningen. Han hade ställt sitt torn alldeles fel så att jag tacksamt kunde bildligt talat proppa igen halsen på honom genom att schacka av honom tornet. "Röntgenangrepp."

Resten av partiet gick som väntat: Med ett torn extra var ju saken klar.

När jag klarade av semifinalen gick jag till final och mötte en rutinerad spelare, som öppnade riktigt dåligt, och jag vann faktiskt alltihop!

Men det minne som kommer vandra med mig sen den dagen, kanske för hela mitt liv, kommer alltid att vara den där hemska semi-finalen mot den där hemska "STOR-STROPPEN, som jag efter partiet kallade honom för .

Och varje gång jag tänker på partiet tänker jag: FY F*N Va skönt att jag slog honom, till sist!

Darlanio
Medlem
#3 Skrivet: 27 Aug 2009 03:39

Mitt bästa schackminne från unga år är nog när jag vann min första rankingparti. Jag minns inte partiet, men har mina protokoll kvar. Då jag inte har dessa tillgängliga i skrivande stund så jag kan inte redovisa något från partiet, men känslan av seger var ljuv.

sture_lindberg
Medlem
#4 Skrivet: 27 Aug 2009 11:19 - Redigerad av: sture_lindberg

Hej! Jag har ett schackminne från 1962 när jag var ny spelare i schackklubben Rockaden.Jag var 16 år och det var mitt första protokollförda parti. Min motståndare var en person som hetta Buck i efternamn. Vi kallade honom för BÖK,därför att han hade för vana(ovana) att sitta och bolma på stora ciggarer under partierna..Rökning var tillåtet på den tiden under partierna. Ofta blev det stora rökmoln under hans partier,så ibland hade man lite svårt att urskilja pjäserna ! Men hur som haver :I början på partiet så hängde jag med rätt bra.Men allt efter rökdimmorna tätnade så tappade jag pjäs efter pjäs...Till slut hade jag bara min kung kvar! Och han hade båda sina torn pluss sin dam och så hade han också några bönder kvar.Men tro det eller ej..när jag var färdig att ge upp partiet,efter all rök och os och förnärmelse ,så sätter han mej PATT !!! Han stirrar på ställningen i säkert 2 minuter minst,sen säger han : Du är visst patt !! Va är jag ?? svarar jag lätt hostande...Där tillkom min första remi i turneringsschack !

Elrey
Medlem
#5 Skrivet: 27 Aug 2009 12:08



Första gången jag blev medlem i en schackklubb var det i Chile och jag var sådär 16 år. En lärare på gymnasiet tycket jag skulle spela i stadens schackklubb.
Det luktade rök överallt, inklusive pjäserna luktade rök.
Det var mörkt inne.
Brädorna och pjäserna var slitna på det vackra sättet som åren kan ge.
Det fanns ingen verksamhet för unga.
Det var ett tillhåll för pensionerade som rökte, spottade, hostade och spelade schack.
Jag kunde knappt andas och förlorade det ena partiet efter det andra.
Mobbades dessutom för jag var "för kort." "Ta en kudde att lägga på stolen nästa gång!" "Ha ha ha."
Min mor tycket illa om hur jag luktade efter varje kväll jag spelade och till sist fick jag förbud. Medlemsavgiften fick klubben behålla tyckte hon.
Jag lärde mig trots allt några saker. Att spela utan Dam. Att centrum är inte fyra rutor som min morbror hade lärt mig utan sexton!
1972 blev jag medlem i universitetens schackklubb, den hade inga lokaler. Man följde klubbens aktiviteter via en anslagstavla och spelade varsomhelst. Alla medlemmar hade ett eget bräde och pjäser. Man turades om att använda det. Där lärde jag mig att inte bli distraherad av motståndarens flickvän som tittade på. Ha ha ha.
1995 var jag på besök i Chile och letade efter "klubblokalen" i staden.
Den var borta.
Ingen visste var klubben hade tagit vägen.
Minnena finns kvar.


Selfrid
Medlem
#6 Skrivet: 27 Aug 2009 14:55

Mitt schackminne är från 1965 när jag spelade ett av mina allra första turneringspartier i en schackklubb. Min motståndare var två år äldre och betydligt mer rutinerad. Efterhand blev jag av med samtliga pjäser utom ett torn och två bönder. Jag hade vit och bönderna stod på a2 och b3 medan tornet stod på b8. Min motståndare hade bönder på a6 och b5 och kungen var placerad på a5. Dessutom hade han massor av pjäser - torn och minst två lätta plus ett antal bönder på kungsflygeln. Efter att ha spelat kungen till a5 från b6 lutade han sig tillbaka och sa belåtet: -Ja, nu är jag i alla fall säker på att vinna! Jag svarade med a2-a4 och kan fortfarande minnas känslan när han, efter att ha funderat ett slag, sträckte ut handen mot bonden på b5. Han tvekade, tog den och – slog bxa4 (draget åtföljt av ett lämpligt antal frågetecken). Det följde b3-b4 matt!
Min stackars motståndare sjönk ihop som en hösäck och kved: -Säg att det inte är sant...
(Detta kan kanske också vara ett inlägg i diskussionen om när det är dags att ge upp...)

stuosc
Medlem
#7 Skrivet: 27 Aug 2009 20:44

Citerar: Elrey, #5:
Ingen visste var klubben hade tagit vägen.
Minnena finns kvar.

Som taget ur en film

Det var som jag trodde. Det gick 1 dygn och vi har redan fått ta del av ett knippe händelser. Alla fick man med sig ett gott skratt av att läsa också.

Zita
Medlem
#8 Skrivet: 28 Aug 2009 14:17

Min första kontakt med schackpjäserna fick jag på Helsingborgs schacksällskaps lokaler i slutet av 50-talet. Jag var i tioårsåldern och hade fascinerats av lokaltidningens återkommande schackspalt med diagram som jag inte begrep ett dugg av.
Efter mycket tjat och många om och men fick jag med mig en jämnårig kamrat till Trädgårdsgatan där HSS fanns och faktiskt fortfarande finns.
Vi blev väl bemötta och fick en första inblick i spelets mysterier av en J H Axelsson som, om jag minns rätt var tulltjänsteman när han inte vägledde schackjuniorerna på HSS.
Efter någon timme eller så vankades det läsk, wienerbröd och gräddtårta och även vi nykomlingar undfägnades. Det visade sig att vi tvekat så länge att låta oss invigas i schackets värld att vi anlänt lagom till säsongsavslutningen.
De andra ynglingarna, av vilka vi åtminstone ytligt kände några, trodde säkert att vi var två lycksökare som kom enbart för att njuta av den med den tidens mått överdådiga förtäringen.

Nöragersftw
Medlem
#9 Skrivet: 28 Aug 2009 21:46

Kommer ihåg När jag var ca 7-8 år och flyttade på mina 1 pjäser
jag och brorsan bråkade om att pjäserna inte får gå så och blablabla.. och jag fick alltid stryk men efter jag börja på klubb vinner jag på ett par drag

IngoBingo
Medlem
#10 Skrivet: 29 Aug 2009 16:52

Mitt kanske inte roligaste, men under alla händelser dråpligaste, schackminne utspelade sig i Kungsbacka Schackklubb (tror jag den hette), där jag var medlem under en kort tid i mitten av 1980-talet. I vart fall fick jag i ett klubbmästerskap upp en lovande angreppsställning och räknade länge på ett komplicerat löparoffer. Till sist slog jag till - och motståndaren spelade helt enligt mina beräkningar i fem sex drag. Han skulle obönhörligen bli matt. Det var bara det att när jag skulle matta honom fanns det ingen pjäs att sätta matt med! Jag hade offrat den i kombinationens första drag. Ridå!

jolo4
Medlem
#11 Skrivet: 29 Aug 2009 17:15

Citerar: IngoBingo, #10:
Det var bara det att när jag skulle matta honom fanns det ingen pjäs att sätta matt med!

Det var rätt roligt att läsa. Men när jag tänker efter så är det inte så konstigt att sånt händer. För man stirrar ju på pjäserna och så glömmer man bort att man har flyttat dem. Det är därför som många stormästare brukar titta bort från brädet när de räknar.

vilhelm
Medlem
#12 Skrivet: 29 Aug 2009 17:38 - Redigerad av: vilhelm

När jag tävlingsspelade i en snabbschack turnering mot framtida gm pontus carlsson(som jag inte visste då),öppnade med smith-morra gambit och vart oerhört frustrerad när han svarade klockrent varje drag!På tal om klocka började smått skälla ut han för att han i mitt tycke flyttade på min tid på slutet..gambit bonden behöll han tiden ut..grrr dalade genom start fältet efter det partiet,han vann hela tävlingen=lärdom underskatta ingen

sadrak
Medlem
#13 Skrivet: 29 Aug 2009 19:25

När jag började spela som junior på 60-talet så var klubbkvällarna ofta
uppdelade i en "seriös" avdelning som spelade i ett rum. I det andra
huserade 1-kronas blixten, företrädesvis äldre herrar som inte bara inmundigade kaffe
under spelet, ofta såg innehållet i kopparna väldigt tunt ut.
Fusk var mer eller mindre legio i dessa partier.
En herre var expert på de mest hiskeliga manövrar, jag såg honom i ett parti flytta
en pjäs långt ut på ena flygeln samtidigt som han flyttade ett torn med armbågen från
sista till näst sista raden på den andra flygeln.

jolo4
Medlem
#14 Skrivet: 29 Aug 2009 20:21

Citerar: sadrak, #13:
en pjäs långt ut på ena flygeln samtidigt som han flyttade ett torn med armbågen från
sista till näst sista raden på den andra flygeln

wow trolleri. Det var märkligt att inte pjäsen föll. Jag skulle gärna vilja se det.

stefan67
Medlem
#15 Skrivet: 30 Aug 2009 01:40

Året var 1975.

Min första schackturnering. En lördag i Katrineholm. Vi var tre deltagare som gick i lågstadieklass och därmed skulle vi möta varandra, dubbelrond. Det var jag, Håkan Alm och Adam från Eskilstuna.
Det slutade med att Adam vann guld, Håkan tog silver och jag, med fyra nollor i rondtabellen hamnade på sista och därmed tredje plats. Fick en bronsplakett för min insats. Första tävlingen och första plaketten.
Salig!

tomazkid
Medlem
#16 Skrivet: 30 Aug 2009 01:46 - Redigerad av: tomazkid

Citerar: vilhelm, #12:
När jag tävlingsspelade i en snabbschack turnering mot framtida gm pontus carlsson(som jag inte visste då),öppnade med smith-morra gambit och vart oerhört frustrerad när han svarade klockrent varje drag!På tal om klocka började smått skälla ut han för att han i mitt tycke flyttade på min tid på slutet..gambit bonden behöll han tiden ut..grrr dalade genom start fältet efter det partiet,han vann hela tävlingen=lärdom underskatta ingen



Hehe, påminde mig om när Johan Hellsten svor för att han fick möta mig i sista ronden en gång. Jag hade 1900 och han 1700 i ranking då (ungefär).

DonHenriko
Medlem
#17 Skrivet: 30 Aug 2009 15:02

Schackfyran, västmanland där allting började. Man var alltså typ 10 bast, och varje parti inleddes med frågan "kan du skolmatt"? Ett nekande svar på den frågan ledde ofta till schacklig tragedi inom sisådär fyra drag, men desto mer tid att köpa smågodis i kiosken.

btw, kan ni skolmatt?

the-best
Medlem
#18 Skrivet: 30 Aug 2009 16:25

Citerar: DonHenriko, #17:
"kan du skolmatt"?

Hehe jag skulle lurat dem och att jag inte kunde

DonHenriko
Medlem
#19 Skrivet: 16 Okt 2009 20:00

Tyckte den här tråden var kul så försöker piska liv i den döda hästen igen. Ok, det här kanske inte kvalificerar som ett klockrent schackminne, men när jag härförleden besökte Amsterdam så hade de torgschack, gigantiskt bräde med halvmeterhöga pjäser. Bataljer utkämpades mellan ungtuppar och äldre män med en cigg i mungipan, och här slog man pjäser med stil, mkt publikfriande . Alla som vill kan skockas och tycka och babbla schack. Fram för det på Sveriges torg. Grymt charmigt!

lelroy
Medlem
#20 Skrivet: 16 Okt 2009 21:03

Mitt bästa minne är att jag vann värmlandsmästerskapet för mellanstadiet.
Det märkliga var att jag i ett parti blev skolmatt och att jag i finalen misstogs för att vara tjej. ( Hade långt blont hår)

DonHenriko
Medlem
#21 Skrivet: 16 Okt 2009 22:39 - Redigerad av: DonHenriko

he he, girl power lelroy

Malvan
Medlem
#22 Skrivet: 16 Okt 2009 22:52 - Redigerad av: Malvan

#20: Långhåret jä å. Kom ihôg nu att jä spelt ett parti mot en i klassen når ve hadd komm fram å jä å förlor så jä å. Tur att dä int va på rektet, för sennna skärpt jä mä. Va mä ett år da jä trôr dä va i Fôrshaga, men en ann sôm va mä minns att dä va i Deje. Ve spelt gôrmång partie på rastan först för å se hôcker fyr i klassen sôm va bäst. Da dä sennna vart tå minns jä int hôss två tå di fyr partian slut, men di annner partian minns jä. Jä vann ett parti mot e jänt sôm geck hem å åt å tog fel på tia. Dä annner parti förlor jä på ti fast jä hadd vinstställning. Jä hadd aldri spelt mä klôck inna dess å trôdd ho bar va för skôjs skull. Annars hadd jä spelt snabbe. Där ser en ju se viktit dä ä te ha en klubb med bra juniorverksamhet och att ongan blir med där i ställ för te lär sä reglan tå hôranner i skola å hemm i galan. Se dä vart te lär sä regla n tur böckre å spel igônnôm partian. Han sôm va mä te Fôrshaga da ve va elva lånt e bok på biblotek sôm va skreven uttå Fischer da han va en sjôttan artan. Jä fråg hônt ho hannel ôm av han svar bar "höss te sätt matt". "Ja, dä ä ju bra å kunn" sa jä. Men da jä tett på boka verk dä faktist sôm att han hadd rätt. Ve va rätt jämspelt på den tia å han vart nog lit bätter uttå nadär boka, men ett nôr år hadd jä spelt myck mer å han flôtt te en sta mä en fabrik. Han va tebaka iblann å häls på och en gang sa han att di hadd gjort sä ett schackspel på fabriken å spelt mä på rastan. Men e klôck trôr jä nog int di gjord sä. Han sa ittnô öm dä. Fast dä hadd ju vû uvanlä. Da jä hadd köpt mä en bil mä vinyltak vart jä mä i en klubb men va int dit mång gånge för jä trötten på å res fem mil tvars gennôm skogen.

vilhelm
Medlem
#23 Skrivet: 16 Okt 2009 23:03

#22 ...jag hajjar det mesta men svårt är det.hehe du gör det bra är du född där eller

Malvan
Medlem
#24 Skrivet: 16 Okt 2009 23:05

Jä har bott där tämmlä läng.

stuosc
Medlem
#25 Skrivet: 17 Okt 2009 10:59

Skollag DM 2002 (Stockholm)
Jag var med i lagtävlinen år 2002 och tävlade för min första skola, Herrängens skola. Till tävlingen, som var i Stockholms innerstad hade Herrängens skola två lag, Lag ett, där jag var med var det lite bättre spelare i.

I den första deltävlingen var det de första fyra lagen som gick vidare till final. Vi gick vidare tack vare att vi fick möta vårt andralag i sista ronden och kom in på en fjärde plats. Vi blev glada och hyllade vår fjärdebords spelare som tagit 5½ poäng av 6 i turneringen.

Så några veckor senare kom vi till finalen. Där var motståndet mycket svårare och vårt lag tog bara 3½ poäng av 24 möjliga. Vi var fyra spelare och spelade 6 matcher var. Jag tog 3 av dessa poäng för vårt lag.

Men det räckte bara till en sista plats i turneringen varpå vi blev utfnissade av resten av lagen vid prisutdelningen.

trulpen
Medlem
#26 Skrivet: 17 Okt 2009 11:45

Jag kommer ihåg när jag var en sisådär fem år och min förälder lärde mig spela schack. Vi var på semester på Öland och det var varmt och skönt. Jag hade med säkerhet ingen koll på läget, men jag minns åtminstone känslan av att jag kunde ta en pjäs i början av partiet och vara på väg att vinna (säkert en kapital missbedömning). Jag ville dock inte vara så taskig, så jag valde medvetet att inte ta pjäsen. Efterhand förlorade jag partiet, och jag minns även att jag blev ledsen över att min förälder inte ville vara lika snäll som jag när vi spelade.

Jag tror dock att om något så försökte hen vara snäll och pedagogisk och ge mig chans till att kunna vinna partiet, med påföljande lärdom att det gäller att ta sina chanser.

Det tog väl också ett och annat år av sporadiska schackbataljer på semestrarna till dess att jag ständigt började få svaret "nej, inte just nu" på mina förhoppningsfulla utmaningar.

trulpen
Medlem
#27 Skrivet: 17 Okt 2009 11:48

25 år senare började jag spela i klubb.

25 år onödigt sent.

25 år av sådant är livet.

Landroval
Medlem
#28 Skrivet: 17 Okt 2009 13:56

Skol-SM för dryga 10 år sen. Har för mig att det gick i Norrköping, kan detta stämma? Jag gjorde hur som helst mitt bästa SM någonsin och var på god väg att äntligen uppnå en topp-10 plats. Spelar i sista partiet ett tufft slutspel mot spelaren på platsen efter mig i resultatlistan så långt. Hela turneringen har spelats i en stor gymnastiksal där vi var äldsta klassen och salen fungerade även som analys- och fikarum. Var med andra ord rätt bra liv där inne. Trött i huvudet efter tre dagar i detta sorl hade jag i alla fall kommit fram till ett vunnet slutspel. Jag skulle bara flytta fram en bonde ett steg till b4 och så skulle saken vara klar. Jag skriver i vanlig ordning ner draget i protokollet innan jag drar, tittar sen upp snabbt och självsäkert och drar c-bonden som stod jämte, på c3, ett steg istället och den klara segern är istället en solklar förlust. n kvart senare ser jag min motståndare kliva fram och hämta pris för nionde plats och ville bara sjunka genom golvet. Var oerhört tufft då, men har i efterhand sett att jag är i gott sällskap, Capablanca har vid något tillfälle, om jag inte missminner mig, gjort exakt samma miss.

Malvan
Medlem
#29 Skrivet: 21 Okt 2009 07:50

Citerar: Landroval, #28:
Capablanca har vid något tillfälle, om jag inte missminner mig, gjort exakt samma miss.


Då må det vara hänt.

Halvslak
Medlem
#30 Skrivet: 21 Okt 2009 13:46

Var ute i skärgården med en kompis o rätt var det var när vi satt o grillade blev vi inbjudna till en överförfriskad herre i en gammal träskorv intill som titulerade sig sjökapten, pirat och schackvärldsmästare.
Han satt o spelade schack med sig själv o ville ha sällskap.
Min kompis o jag förlorade första partiet klart o han firade såklart med ett par supar.
Med nyvunnet självförtroende slog han vad om sin båt att han skulle vinna nästa parti.
Efter en grogg bestående av fetmjölk o vodka (ja då slipper man äta!) så började vi nästa parti.
En halvtimme senare, efter katastrofalt spel från vår kapten, stod vi som ägare av hans träbåt.

Men den ruttna skorven ville vi inte ha så den fick han igen, men schackspelet fick vi iallafall. Ett vackert ornamenterat sådant.
O det har jag kvar

. 1 . 2 . 3 . >>
Du måste logga in för att kunna posta!
 

Powered by forum software miniBB™ © 2001-2006