Diskussionsforum

 - Forum - Statistik - Sök -
schackOnline diskussionsforum / Schackdiskussion / Schack och psykologi
<< . 1 . 2 . 3 . 4 . 5 . 6 . 7 . >>
Författare Meddelande
sture_lindberg
Medlem
#151 Skrivet: 19 Feb 2014 00:09

Jag antar din utmaning

LNO1
Medlem
#152 Skrivet: 19 Feb 2014 00:10

Citerar: ___o0o___, #150:
Jag kommer att utmana alla på topp 10-listan, så
förbered Er nu ordentligt, speciellt psykologiskt,
för Ni kommer inte att ha en chans.

Jodå jag har försökt mig på den här metoden också i yngre år men aldrig inom schacket. Hursomhelst den kan ju ge en viss tillfällig tillfredsställelse till dess den dagen kommer då man förlorar. För den dagen kommer. Var så säker.

LNO1
Medlem
#153 Skrivet: 19 Feb 2014 01:19

På tal om psykologi, kan man använda sig av ___o0o___ s metod och vara framgångsrik i längden? Vi känner ju till att Garry K kunde vara nog så kaxig och säkert tog en och annan hela och halva på grund av motståndarnas respekt för honom. För min egen högst personliga del skulle en seger vunnen på att motståndaren har överdriven respekt för mig inte kännas tillnärmelsevis lika bra som en seger vunnen på att motståndaren underskattat mig. Bäst känns dock segrar vunna genom hård och utdragen kamp, vilket också är en stor del av anledningen till att jag tävlar i schack, jag lockas helt enkelt av kampmomentet.

G_arvid
Medlem
#154 Skrivet: 19 Feb 2014 07:35

Citerar: ___o0o___, #150:
Jag kommer att utmana alla på topp 10-listan, så
förbered Er nu ordentligt, speciellt psykologiskt,
för Ni kommer inte att ha en chans.

Hm, om man ändå inte kommer att ha en chans, varför ska man då lägga ner tid och ansträngning på förberedelse?

LNO1
Medlem
#155 Skrivet: 19 Feb 2014 17:28

Citerar: G_arvid, #154:

Hm, om man ändå inte kommer att ha en chans, varför ska man då lägga ner tid och ansträngning på förberedelse?

Nu spelar ju ___o0o___ med motor och du utan, så han har nog faktiskt helt rätt G_arvid. Men just den kampen är ju avgjord sedan länge, vi vet ju att människan är chanslös där. Men det har ju ingenting med psykologi att göra. Men vad tror du G_arvid, kan man tjäna på att psyka sin motståndare med självsäkra uttalanden i stil med: du är chanslös mot mig ? Sen är det ju en bredare fråga om sådana uttalanden är klädsamma eller inte.

Kleimark
#156 Skrivet: 19 Feb 2014 17:47

Citerar: LNO1, #155:
Nu spelar ju ___o0o___ med motor och du utan, så han har nog faktiskt helt rätt G_arvid. Men just den kampen är ju avgjord sedan länge, vi vet ju att människan är chanslös där.


Endast om man tror att man är chanslös så är man det. Rent psykologiskt så är det väldigt viktigt att tro att man vinner.

LNO1
Medlem
#157 Skrivet: 19 Feb 2014 18:07

Citerar: Kleimark, #156:
Endast om man tror att man är chanslös så är man det. Rent psykologiskt så är det väldigt viktigt att tro att man vinner.

Håller med, men om motståndaren är t.ex Houdinimonstret tjänar det ju liksom inget till. Till och med Magnus Carlsen har ju sagt att han är helt chanslös mot den. Men frågan var ju om man överhuvudtaget ska komma med uttalanden i stil med att motståndaren är helt chanslös? Om det sker innan ett parti är det kanske tillåtet, men under ett parti är det ju otillåtet. Men det är ju klart i detta fall kan ju operatören av datorn göra ett annat drag än vad houdini avsåg , så helt chanslös är man ju inte, så din inställning är ju helt riktig.

Carzo
Medlem
#158 Skrivet: 19 Feb 2014 18:10 - Redigerad av: Carzo

Citerar: LNO1, #155:
Nu spelar ju ___o0o___ med motor och du utan, så han har nog faktiskt helt rätt G_arvid. Men just den kampen är ju avgjord sedan länge, vi vet ju att människan är chanslös där.

Lyckligt ovetande om den matematiska stringensen och determinismen hos avancerade schackmotorer (äger ingen) så undrar jag bara: Om man spelar två partier efter varandra, och följer samma dragföljd - följer motorn efter och gör samma drag som i föregående parti? Klar determinism, alltså - med hänvisning till att det alltid finns ett drag som är optimalt bra och schackdatorn hittar detta följandes sin planenliga programmering?
Eller finns en "slumpfaktor" inbyggd? Ett "random"-drag då och då? så fall borde man inte vara alldeles chanslös, inte ens mot den suveränaste av motorer.

LNO1
Medlem
#159 Skrivet: 19 Feb 2014 18:13

Citerar: Carzo, #158:
följer motorn efter och gör samma drag som i tidigare partier?

Det beror på hur man ställer in programvaran som motorn använder. Men för att du ska få en bättre inblick i hur det fungerar rekommenderar jag att du tar och provar Houdini.

Kleimark
#160 Skrivet: 19 Feb 2014 18:37

Citerar: Carzo, #158:
Om man spelar två partier efter varandra, och följer samma dragföljd - följer motorn efter och gör samma drag som i föregående parti? Klar determinism, alltså - med hänvisning till att det alltid finns ett drag som är optimalt bra och schackdatorn hittar detta följandes sin planenliga programmering?
Eller finns en "slumpfaktor" inbyggd? Ett "random"-drag då och då? så fall borde man inte vara alldeles chanslös, inte ens mot den suveränaste av motorer.


Strikt alphabeta är deterministisk, men numera kan motorer ta lärdom. Spelar du å andra sidan två partier efter varandra med exakt samma drag, kommer det troligtvis att bli samma drag. När det gäller slump finns inget sådant i schackmotorer över huvud taget.

Carzo
Medlem
#161 Skrivet: 19 Feb 2014 18:46

Citerar: Kleimark, #160:
När det gäller slump finns inget sådant i schackmotorer över huvud taget.

Det är lite synd - det borde ju ha varit trevligt om en dylik motor satte sin dam i slag eller förbisåg en mattsituation! Sådant som vi dödliga medelmåttor är behäftade med. Konsten att förmänskliga en schackrobot... Men det är kanske inte avsikten. Vill man träna mot en sådan vill man kanske att motståndet ska vara det optimala!

LNO1
Medlem
#162 Skrivet: 19 Feb 2014 18:53

Citerar: Carzo, #161:
Det är lite synd - det borde ju ha varit trevligt om en dylik motor satte sin dam i slag eller förbisåg en mattsituation!

I fritz (chessprogram x , inte motorn)har man kunnat ställa ner spelstyrkan på motorn så att den gör feldrag. Jag vet inte hur det är med den senaste versionen , men troligen har de kvar samma facilitet. Men personligen är jag inte intresserad av feldragen, jag vill veta de rätta dragen i en ställning. Men jag använder bara motorn för analyser.

Carzo
Medlem
#163 Skrivet: 19 Feb 2014 19:42 - Redigerad av: Carzo

Personligen (med min bisarra humor) skulle jag vilja se s.k. schackrobotar, uppställda på schackcaféer eller liknande, likt spelautomater, flipperspel, eller dylikt. Storbildskärm med brädet - en stor pekskärm där man gör sina drag. Skulle datorn finna att man gjort ett mindre lyckat drag - eller ett tillräckligt uselt - fäller den ut en jättelik boxhandske på en stålfjäder ur innanmätet, vilken träffar en i magen eller i ansiktet. Gärna med akustiskt larm så alla i lokalen till sin stora glädje får reda på att man (åter) gjort bort sig.
Man får reda på, handgripligen, att man är en medioker spelare, och måste träna, träna och träna... En rent psykologisk press - aldrig mer en boxhandske...
Elakt? Nej - en uppfinning som denna skulle vara till verkligt gagn för oss mediokra schackutövare. Eller hur?
Man kanske skulle föreslå sådant som projektarbete för mekatroniska programmet, på våra högskolor.

G_arvid
Medlem
#164 Skrivet: 20 Feb 2014 07:22 - Redigerad av: G_arvid

Citerar: LNO1, #155:
Nu spelar ju ___o0o___ med motor och du utan, så han har nog faktiskt helt rätt G_arvid. Men just den kampen är ju avgjord sedan länge, vi vet ju att människan är chanslös där. Men det har ju ingenting med psykologi att göra. Men vad tror du G_arvid, kan man tjäna på att psyka sin motståndare med självsäkra uttalanden i stil med: du är chanslös mot mig ? Sen är det ju en bredare fråga om sådana uttalanden är klädsamma eller inte.

Ja, jag tyckte bara uppmaningen var konstig - noggranna förberedelser som ändå inte skulle hjälpa:
Citerar: ___o0o___, #150:

förbered Er nu ordentligt, speciellt psykologiskt,
för Ni kommer inte att ha en chans.

Vad gäller att psyka motståndaren med kaxiga uttalanden så tror jag det är väldigt individuellt. För mig fungerar det närmast som tändvätska. Om skrytet inte står i paritet med ratingtalet tror jag det fungerar ännu sämre. För egen del tycker jag det kan vara mycket jobbigare att möta en på papperet sämre motståndare som kanske utvecklats eller har en bra dag. Då kan det vara lätt att sitta och leta efter vinstchanser i en ställning där man måste försvara sig noga för att få remi.
Så för de som är roade av att försöka psyka motståndaren kanske borde testa en motsatt metod "Mot mig måste du kunna vinna lätt. Jag har inte en chans med ditt höga ratingtal"...
Med det sagt kan jag också berätta om en bekant som mötte en stormästare i Malmö Open. Stormästaren satte bort en pjäs i öppningen, men min bekant tog den inte, och förlorade så småningom - säkert därför att han aldrig reflekterade över möjligheten att en stormästare skänker bort en hel pjäs...

LNO1
Medlem
#165 Skrivet: 20 Feb 2014 10:28 - Redigerad av: LNO1

Citerar: G_arvid, #164:
Om skrytet inte står i paritet med ratingtalet tror jag det fungerar ännu sämre

Vilket ju oftast är fallet, ja
Citerar: G_arvid, #164:
Då kan det vara lätt att sitta och leta efter vinstchanser i en ställning där man måste försvara sig noga för att få remi.

Usch ja, vi är nog ganska många som gjort det felet.
Citerar: G_arvid, #164:
Så för de som är roade av att försöka psyka motståndaren kanske borde testa en motsatt metod "Mot mig måste du kunna vinna lätt. Jag har inte en chans med ditt höga ratingtal"...

Det tror jag är väldigt svårt för dem... rent psykologiskt ;)

Carzo
Medlem
#166 Skrivet: 20 Feb 2014 11:27 - Redigerad av: Carzo

Citerar: G_arvid, #164:
Stormästaren satte bort en pjäs i öppningen, men min bekant tog den inte, och förlorade så småningom - säkert därför att han aldrig reflekterade över möjligheten att en stormästare skänker bort en hel pjäs...

För att eliminera ev. psykologiska faktorer (t.ex. förhandsinställning som denna citerade) som kan inverka på spelstyrkan skulle man kunna tänka sig följande - om det vore praktiskt möjligt att genomföra.
Man kan föreställa sig en turnering (ej närschack) där deltagarna är anonyma/obekanta för varandra, både i anseende till ratingtal och anseende som schackspelare. Man spelar mot beteckningar (A,B,C osv.) i ronder, t.ex.. - och identiteterna avslöjas först efter den sista ronden...
Man kan alltså glömma alla förutfattade meningar om motståndaren och spela helt efter sitt eget omdöme. Vilken lycka efteråt när man ser att man vunnit mot vida högre rankade spelare - alternativt nesan i att man torskat mot vanligtvis mediokra spelare.
Man kan spekulera i hur en sådan turnering kunde utformas, i praktiken. Förmodligen ogenomförbart - men tanken är ju intressant.
Man kan jämföra med det som då och då framkastas i debatten om riksdagsröstningar rörande motioner - att ledamöterna ej upplyses om varifrån motionen kommer = vilket parti som ligger bakom. Teorin bakom är att man skulle få rent saklig behandling av frågan och omröstning, oberoende av fördomar och partitaktik.

gubbengrå
Medlem
#167 Skrivet: 20 Feb 2014 11:28 - Redigerad av: gubbengrå

Citerar: LNO1, #152:
Bäst känns dock segrar vunna genom hård och utdragen kamp, vilket också är en stor del av anledningen till att jag tävlar i schack, jag lockas helt enkelt av kampmomentet.


Jovistt LNO1! Kampmomentet ja! Håller med om det. Men för den sakens skull är det inte säkert att vi är helt överens ändå. För min del rör det sig också om en kamp mot mig själv, mot mina begränsningar som jag gärna vill tänja på.

Om man nu talar om psykologi. - och schack - så kommer man osökt in på frågeställningen om vad som är den optimala psykologiska attityden, den mentalitet inför uppgiften som ger de bästa förutsättningarna, för att man skall kunna göra sig själv rättvisa i kraftmätningen.

Jag vet inte om det finns något objektivt riktigt svar på detta. Sanningen kan nog se olika ut från person till person. Och det finns nog många uppfattningar i frågan.

I ett sådant besvärligt och relativt läge går jag ut lite försiktigt i den här diskussionen och börjar med en poäng som jag misstänker har bred uppslutning. (Men man vet inte...)

Vi börjar i "motsatt ände" Jag ger alltså ett exempel på en attityd som man helt klart inte skall inta, om man vill kunna göra sig själv rättvisa. Carzo har beskrivit det ganska bra.

Citerar: Carzo, #53:

Denne är naturligtvis full av respekt och vördnad för den bättre av de två, och gör naturligtvis bort sig då han inte vågar ta några som helst egna initiativ. Och riskera arga blickar från den oövervinnelige. Dessutom - i närschack - om den bättre rankade hela tiden stirrar argt på dig, suckar och skakar på huvudet efter dina drag - du ska se att det är inte så lätt att behålla fattning och sinnesskärpa...
Man kan undra hur många närschackspartier som förlorats på grund av en förståelig, men missriktad respekt för den bättre rankade. Man har på förhand gett upp, s.a.s..


Fenomenet är som sagt bra beskrivet. och målande. Men jag har en allvarlig invändning: Att respekten för den bättre rankade skulle vara begriplig har jag ingen förståelse för. Inte om vi förutsätter att det är en sportslig uppgörelse. Om den som har en sådan förlamande rädsla för att göra bort sig, att han gett upp på förhand, undrar jag varför han sysslar med den här krävande sporten överhuvudtaget. Det synes mig vara slöseri med tid. OK, var och en gör som han vill förstås...

Min paroll är: "Inga förutfattade meningar om motståndaren"...

G_arvid
Medlem
#168 Skrivet: 20 Feb 2014 11:45

Citerar: gubbengrå, #167:
Min paroll är: "Inga förutfattade meningar om motståndaren"...

Jo det är ju en utmärkt paroll och något att sträva efter, men man ska nog inte inbilla sig att man någonsin kan vara 100% objektiv. Det låter ju väldigt drastiskt när man pratar om att vara så full av respekt och vördnad för motståndaren att man inte vågar ta några som helst egna initiativ. Inte desto mindre tror jag det är en vanlig reaktion när det skiljer mycket i rating eller om man möter någon med en fin titel, att den mindre bemedlade hela tiden gör små eftergifter och undviker att gå i konfrontation. Pjäsoffret för tre bönder ser lovande ut, men...nej det är nog säkrare att låta bli...

LNO1
Medlem
#169 Skrivet: 20 Feb 2014 12:03 - Redigerad av: LNO1

Citerar: gubbengrå, #167:
Jovistt LNO1! Kampmomentet ja! Håller med om det. Men för den sakens skull är det inte säkert att vi är helt överens ändå. För min del rör det sig också om en kamp mot mig själv, mot mina begränsningar som jag gärna vill tänja på.

Jodå, vi är nog helt överens om vi tar fasta på ordet också. Ingen motståndare, inget parti för min del. Likaså om jag slår någon som nyss har lärt sig spela. Det räknar jag inte som en fullvärdig seger. Sen har vi det momentet att schack också är en kamp mot sig själv, men det får vi hoppas att du inte lider av i för stor grad för då kan schack bli en väldig plågsam syssla. Speciellt om man lägger in värderingar av sina tillkortakommanden.
Citerar: gubbengrå, #167:
Min paroll är: "Inga förutfattade meningar om motståndaren"

Eftersträvansvärt och praktiskt tillämpbart i vissa fall men kanske ogenomförbart i samtliga fall, åtminstone för min egen del. Tänk dig att din motståndare i din nästa rond hette Magnus Carlsen. Skulle du helt kunna bortse från hans meriter? Sedan om det gör att du över- eller underpresterar är en annan sak. Men jag tvivlar på att mitt sinnestillstånd skulle vara detsamma som när jag möter Kalle nere på klubben om jag befann mig i den situationen.

LNO1
Medlem
#170 Skrivet: 20 Feb 2014 12:24 - Redigerad av: LNO1

Vi har ju ofta tagit upp det här med mycket starkare motståndare och hur det påverkar vårt spel. Alltså över- eller underskattningar. En annan psykologisk faktor som kan påverka ens spel i mycket hög grad är förväntningar. Dessa kan vara skapade av en själv eller lagkamraterna om man spelar lagschack. I det senare fallet kan de vara verkliga eller inbillade. Jag har för min del märkt att jag underpresterar om jag lägger på mig för stora förväntningar, av vilken anledning det vara må, eftersom jag då blir nervös.

G_arvid
Medlem
#171 Skrivet: 20 Feb 2014 13:07

Citerar: LNO1, #170:
Jag har för min del märkt att jag underpresterar om jag lägger på mig för stora förväntningar, av vilken anledning det vara må, eftersom jag då blir nervös.

Jag tror inte det bara gäller dig eller bara schack. Jag hörde OS-hjälten Lars Nelson som körde förstasträckan i Sveriges guldlag. Han tappade ju en skida och ramlade efter någon minut men åkte sedan suveränt och gav Sverige ledningen på första sträckan. Han förklarade att han kunde åka avslappnat efter malören för "jag tänkte att går det nu åt H-e så har jag i alla fall något att skylla på"...

gubbengrå
Medlem
#172 Skrivet: 20 Feb 2014 13:07 - Redigerad av: gubbengrå

Citerar: G_arvid, #168:
Jo det är ju en utmärkt paroll och något att sträva efter, men man ska nog inte inbilla sig att man någonsin kan vara 100% objektiv.


Nej, vi har talat i en annan tråd om svårigheterna för oss människor att förhålla oss objektiva. och vi var båda skeptiska till den mänskliga förmågan därvidlag. Men jag vet inte om jag egentligen är så intressserad av att förhålla mig objektivt till motståndaren,egentligen. Det skulle lägga för mycket fokus på honom. Det är ju ställningen jag vill koncentrera mig på. Motståndaren bör helst endast existera för mig som en slumpgenerator.

I skrivande stund kommer jag på att mina invändningar mot Carzos ovannämda exempel handlar om kampfilosofi, och då inte så mycket om kampen mot motståndaren som kampen mot mig mig själv och mina egna begränsningar. Jag kommer på att när jag analyserar egna partier, så bör jag inte endast fråga efter Houdinis objektiva sanning ( vilken det inom parantes sagt kan vara nog så svårt att begripa), utan också mina egna attitydfel:

Citerar: G_arvid, #168:
Pjäsoffret för tre bönder ser lovande ut, men...nej det är nog säkrare att låta bli...


Hur var det nu med det här möjliga pjäsoffret? Hur tänkte jag? Var tänkte jag fel? Ja, jag ser nu: det handlade om ren och skär feghet, mot bättre vetande. Bakläxa!

gubbengrå
Medlem
#173 Skrivet: 20 Feb 2014 14:28 - Redigerad av: gubbengrå

Citerar: LNO1, #169:
Tänk dig att din motståndare i din nästa rond hette Magnus Carlsen. Skulle du helt kunna bortse från hans meriter?


Detta är mycket svår fråga för mig att svara på, - av naturliga skäl, - vill jag framhålla. Men frågan är ställd och med reservation för att det här resonemanget sannolikt aldrig får någon möjlighet till praktisk bekräftelse eller vederlägggning, kommer det här:

Nej jag skulle nog inte kunna bortse från hans meriter. Och jag skulle inte heller sätta upp som ambition, att jag skulle slå honom. Men detta behöver inte ändra så mycket på mitt sätt att spela. Faktum är att jag har för vana att under partiet skjuta måste-vinna krav eller måste-rädda-remis krav i bakgrunden och koncentrera mig på ställningen, även under lagmatcher. Hitills har detta fungerat utmärkt och skonat mig från nervositet i dessa sammanhang.

Jag kommer att vägra att låta hans prestige påverka mig så pass att jag grötar ihop alla pjäser på de två första raderna i den felaktiga tron att detta skulle vara säkert på något egendomligt sätt. Jag skulle inte heller chansa med med en vild gambit som jag inte behärskar. Jag skulle kämpa om initiativet och min behöriga del av centrum, som i alla andra partier, alltså inte gneta på remis med den löjliga planen: " om jag spelar med halva min spelstyrka, är det störst chans att jag räddar halva poängen"

Kort sagt. Jag kommer att sträva efter att spela mitt eget spel, och ingenting annat.

OK. praktiskt sett, så vinner han väl. Jag vill inte fastna i en diskussion om slumpens betydelse, just här. Men han skall få lov att bevisa det! Gör jag tillräckligt väl ifrån mig kan det bli en minnesvärd match. Kanske jag till och med kan göra partiet så pass intressant, att han dröjer kvar vid brädet efteråt och visar några varianter. Det vore en lämplig målsättning med partiet!

Men hur det sen går i själva verket, det tror jag inte vi får veta!

G_arvid
Medlem
#174 Skrivet: 20 Feb 2014 14:42

Citerar: LNO1, #169:
Eftersträvansvärt och praktiskt tillämpbart i vissa fall men kanske ogenomförbart i samtliga fall, åtminstone för min egen del. Tänk dig att din motståndare i din nästa rond hette Magnus Carlsen. Skulle du helt kunna bortse från hans meriter? Sedan om det gör att du över- eller underpresterar är en annan sak. Men jag tvivlar på att mitt sinnestillstånd skulle vara detsamma som när jag möter Kalle nere på klubben om jag befann mig i den situationen.

Håller med. Trots allt skaffar man sig ju erfarenheter som lagras i hjärnan och som påverkar hur vi handlar i framtiden. Om det inte vore på det sättet skulle vi ju inte kunna lära oss något och utvecklas överhuvud taget. Om jag spelat mot samma spelare 30 partier eller kanske mer och spelat i samma klubb och samma lag i 20 år så är det för mycket begärt att resultat i tidigare partier och kunskap om motståndarens styrkor och svagheter inte ska påverka spelet.
Citerar: gubbengrå, #172:
Hur var det nu med det här möjliga pjäsoffret? Hur tänkte jag? Var tänkte jag fel? Ja, jag ser nu: det handlade om en och skär feghet, mot bättre vetande. Bakläxa!

Jo, men det är ju först efteråt man kan se vad som kunde hänt. Då man sitter vid brädet kan man ju bara göra sina bedömningar - som ju ofta inte är särskilt tillförlitliga. De senaste månaderna har jag två gånger gjort ett chansrikt pjäsoffer mot tre bönder. Dels mot en bättre rankad f d landslagsspelare där jag förlorade och dels mot en lägre rankad motståndare på klubben där jag vann efter mycket besvär. I båda fallen visade analysen att det vore bäst att inte offra. I det första fallet var kompensationen trots allt inte tillräcklig, i det andra fallet stod jag så bra så offret gav bara motståndaren onödiga chanser.

LNO1
Medlem
#175 Skrivet: 20 Feb 2014 18:45

Citerar: G_arvid, #174:
I båda fallen visade analysen att det vore bäst att inte offra. I det första fallet var kompensationen trots allt inte tillräcklig, i det andra fallet stod jag så bra så offret gav bara motståndaren onödiga chanser.

Mycket intressant. Här kan vi beröra det som kan hända när man upptäcker sådant. Själv applåderar jag att du trots allt vågade göra offren, i båda fallen. Det förutsatt att du inte själv såg vederläggningarna och bara spekulativt offrade.

gubbengrå
Medlem
#176 Skrivet: 21 Feb 2014 09:21 - Redigerad av: gubbengrå

Citerar: LNO1, #170:
En annan psykologisk faktor som kan påverka ens spel i mycket hög grad är förväntningar. Dessa kan vara skapade av en själv eller lagkamraterna om man spelar lagschack. I det senare fallet kan de vara verkliga eller inbillade.


Usch ja! Förväntningar är ett riktigt otyg. Har man sådant att dras med under ett parti, så befinner mag sig förvisso inte i den optimala sinnestämningen för kamp. Och just lagschack kan vara en utmärkt drivbänk för detta mentala ogräs.

Jag vet inte om detta går att göra något åt. Hade jag själv upptäckt att kunde bli förlamad av förväntningar under en lagmatch, så hade jag allvarligt övervägt att sluta med denna form av sporten. Så eländigt skall man ju inte behöva ha det.

Men, även om jag vet precis vad du talar om, så spelar jag vidare i lagmatcher, och jag trivs med lagschackets alla inbyggda orimligheter. De utgör liksom en extra krydda för mig.

Men jag vet också att detta ställer extra stora krav på mig själv att inta den optimala kamp-inställningen. Så här har jag resonerat mig fram:

Jag har själv ett ansvar för den här situationen. Det håller inte att jag upplever det som att lagkamraterna påför mig dessa förlamande förväntningar. Det skulle betyda att jag går in i en offer-mentalitet och gör mig själv vanmäktig.

De här förväntningarna behöver inte betyda något för mig om jag inte själv godkänner dem Det faktum att jag känner mig kass av dem, avslöjar för mig att jag har legitimerat dem. Så sluta med det, gubben! Basta!

OK. Det kan kanske också vara så att förväntningar om "säkra resultat" uttalas öppet, även om jag inte hört det, (och finner det oklokt) I ett sådan läge hade jag begärt ett förtroendefullt samtal med lagledaren mellan fyra ögon, och hållit en liten föreläsning för honom:

"För mig existerar inga säkra resultat. Jag är som jag är: en 1700-klåpare, som inte kan garantera vinst mot 1400-spelare, eller ens lägre rankade än så. Vill du ha säkra resultat: Ta ut någon annan! I så fall: Lycka till i fortsättningen!"

Min paroll i detta sammanhang är: "Skippa förväntningarna!"

G_arvid
Medlem
#177 Skrivet: 21 Feb 2014 10:30

Citerar: gubbengrå, #176:
De här förväntningarna behöver inte betyda något för mig om jag inte själv godkänner dem Det faktum att jag känner mig kass av dem, avslöjar för mig att jag har legitimerat dem. Så sluta med det, gubben! Basta!

Just det. Hur var det Ingemar Stenmark sa om förväntningar
på sin tid: "Jag kan ju bara göra mitt bästa - sen kan dom int pressa mig mer".
Citerar: gubbengrå, #176:
"För mig existerar inga säkra resultat. Jag är som jag är: en 1700-klåpare, som inte kan garantera vinst mot 1400-spelare, eller ens lägre rankade än så.
Nej, vem kan garantera säkra resultat+ Jag håller med dig - sånt snack ska man inte gå på!

Nisse_i_Högdalen
Medlem
#178 Skrivet: 22 Feb 2014 22:33

När man är ung och satsar på schack som en del av sin tillblivelse av vuxen så är det väl en sak. Men nu, när jag är gammal och har gjort mitt, så är det en helt annan sak att spela schack och psykologin blir annorlunda.

För mig är varje parti ett slags intellektuell utmaning, som jag skall göra det bästa av. Just nu spelar jag ett intressant parti som jag helt klart kommer att förlora. Det intressanta med det partiet är att jag faktiskt inte vet vad jag gjort för fel. Min motståndare är helt enkelt för duktig för mig.

Han kan säkert peka ut vilket drag som var felaktigt, men för mig har jag gjort det bästa jag kommit på. Och jag har verkligen använt mycket tid på det partiet.
Det är - i min värld - oerhört intressant.

Det är givetvis alltid roligt att vinna och det är trist att förlora när man gjort ett drag som man efteråt tycker är dåligt. Men det är fascinerande att förlora när man faktiskt inte gjort något dåligt drag, enligt en själv.

Carzo
Medlem
#179 Skrivet: 25 Feb 2014 18:35 - Redigerad av: Carzo

Mer psykologi än schack - men ändå! Vådan av att ha förutfattade meningar om andras spelstyrka. Detta är en lite längre story ur min egen erfarenhet - den motiveras helt och fullt av det faktum att den är fullständigt sann. Den belyser en lika vanlig som viktig del av människans tävlingspsyke - oavsett om det gäller schack eller annan tävlingsform.
En gång i grå forntiden spelade vi korpbadminton. Höll till i Västsveriges då största hall. Vi tränade en afton, jag min lagkamrat - vi kan kalla honom R. En vida bättre spelare än jag - dessvärre ansåg han sig själv vara i mästarklass, en verklig elitspelare. Händelseförlopp i detta "practical joke" - iscensatt av en annan av mina spelkompisar:
R kommer ut till banan, och vid banan bredvid står två tjejer i tjugoårsåldern och bollar lite förstrött, över sitt nät. Vi testar lite uppvärmningsslag och efter en stund kommer en av tjejerna fram och undrar om "hon fick spela ett set" mot R, vilken hon tyckte skulle vara en utmärkt sparringpartner! R blir förlägen men samtidigt kommer den manliga stoltheten och chauvinismen fram, och han förkunnar nonchalant att "tja, vi kan ju bolla lite lätt, slå några slag" i den överlägsnes tro att tjejen var borta med vinden, vad gäller badminton. Men tjejen insisterar på att de skulle spela ett set. Han rycker på axlarna - först till elva poäng har vunnit setet - och det syns på karln att han tycker det ska bli lite pinsamt att vinna med 11-0 och beslutar sig för att missa ovanligt mycket.
Tjejen vinner första bollen - fortsätter serva - vinner bollar hela tiden. R. blir rödare och rödare i ansiktet - förlorar även sina egna servar. Hon vinner till slut med förkrossande 11-0. Förkrossad är också R - som vill ha ett set till - då skulle han "spela på allvar" som han uttryckte det.
Han spelar på toppen av sin förmåga - blir ilsknare och rödare i ansiktet för varje förlorad boll - tjejen är lätt som en fjäderboll själv och finns överallt på sin banhalva.
Efter även detta förlustset (11-0) är R. svartgrön i ögonen, högröd i ansiktet och genomsvettig - tjejen är knappt ens andfådd...
Förklaringen? Jo - denna flicka var norska damlandslagets (i badminton) stora ess och stjärna - laget var i Sverige för att träna inför en cup i Köpenhamn!
Sens moral: Hur bra du än tror att du är, så finns det alltid någon som är bättre. Något att tänka på (även för oss schackspelare).
Tilläggas bör att vi, åskådare och anstiftare, till detta "elaka" jippo höll på att skratta oss fördärvade. Och vi blev inte ovänner för livet med R. - som med humor och lite återfådd distans till sig själv efteråt kunde se det roliga i episoden. Som nog var en nyttig lärdom.

gubbengrå
Medlem
#180 Skrivet: 25 Feb 2014 18:39

Citerar: G_arvid, #174:
Om jag spelat mot samma spelare 30 partier eller kanske mer och spelat i samma klubb och samma lag i 20 år så är det för mycket begärt att resultat i tidigare partier och kunskap om motståndarens styrkor och svagheter inte ska påverka spelet


Jovisst, jag ställer egentligen ganska höga krav på den mentala korrigering, som jag menar skapar den optimala kampinställningen. Men jag undrar om du egentligen inte känner till några fall där en sådan inställning som den du beskriver, ett slags vanetänkande, ja kanske ibland t.om. en fördomsfullhet varit helt förödande för favoriten. "

Någon gång har det väl låtit så här:"Å, tusan, att Johansson kunde vara ett sådant ess i springarslutspel. Det kunde man väl aldrig tro!"Men jag misstänker också att den framgångsrike lokale klubbmästaren aktar sig för att ta ut något i förskott.

Tilläggas kan att med moderna tiders intåg blir det allt lättare för för den ambitiöse "uppstickaren" att förbereda en prima överrraskning i favoritens tryggaste spelöppningsvariant...

<< . 1 . 2 . 3 . 4 . 5 . 6 . 7 . >>
Du måste logga in för att kunna posta!
 

Powered by forum software miniBB™ © 2001-2006